På 16 Rue Chanzy i 11e – en tvärgata till Rue Paul Bert där vi bistrofluktade (och åt igår) – ligger en urfin butik fullproppad med 1950-tals kläder för små. Fanns lite för vuxna också, och då klassiska arbetarkläder i vackert blått. Allt oanvänt, från strumpor till hängslen och skjortor. En otrolig samling porslin, handdukar och annat linne anno förr fanns också, men på den avdelningen var det mesta vintage fast inte alltför slitet. Och mycket billigare än på min favoritloppmarknad vid Porte des Vanves. Det kliade verkligen i fingrarna. Men när man nått och passerat åldern 50 så har man ju precis allt man behöver, och mer därtill. Försöker därför att inte köpa på mig saker och ting, utan lägga slantarna på goda råvaror och upplevelser istället. Fast ett vackert blått förkläde, helt oanvänt, blev det. Och inte tar det någon extra plats heller, då det nuvarande har gjort sitt och nu åker ner i (rätt) soptunna.
Rue Paul Bert
På teater l’Odéon, grannhuset, pågår filminspelning, ”En kung, ett folk”. Vi lämnade 1700-tals dramat och tog buss 86 till Rue Paul Bert i 11e. En krogtät gata med idel lockande menyer och trevlig stämning. Här strosade vi runt innan lunchtimmen slog till. Vi åt sedan en god långlunch, 3-rätters, för 19 Euro! Hit kommer vi åka tillbaks, ofta.
Dior på museum
I år fyller modehuset Christian Dior 70. Det firas bland annat med en storslagen retrospektiv på Les Arts Decoratif här i Paris. En ”måste utställning” för varenda en som påstår sig ha något intresse för utställningar. Utställningen är väldigt omfattande, full av texter, filmer, litteratur, detaljer, inspirationskällor, skisser och så plagg förstås. Samt en tillskärerska i arbete! Utställningen är kronologiskt uppbyggd och kräver en hel del av sin besökare. Har skrivit en hel del om huset Dior i både böcker och tidningar, skall se vad jag kan hitta och återpublicera här på sajten. Jag kommer gå tillbaka till utställningen. Flera gånger. Utställningen pågår hela året ut och någon liten dag inpå 2018.
Kommentera