Retroparadis i 11e

fredag, 14 juli, 2017 av Karina Ericsson Wärn

På 16 Rue Chanzy i 11e – en tvärgata till Rue Paul Bert där vi bistrofluktade (och åt igår) – ligger en urfin butik fullproppad med 1950-tals kläder för små. Fanns lite för vuxna också, och då klassiska arbetarkläder i vackert blått. Allt oanvänt, från strumpor till hängslen och skjortor. En otrolig samling porslin, handdukar och annat linne anno förr fanns också, men på den avdelningen var det mesta vintage fast inte alltför slitet. Och mycket billigare än på min favoritloppmarknad vid Porte des Vanves. Det kliade verkligen i fingrarna. Men när man nått och passerat åldern 50 så har man ju precis allt man behöver, och mer därtill. Försöker därför att inte köpa på mig saker och ting, utan lägga slantarna på goda råvaror och upplevelser istället. Fast ett vackert blått förkläde, helt oanvänt, blev det. Och inte tar det någon extra plats heller, då det nuvarande har gjort sitt och nu åker ner i (rätt) soptunna.




 

Kommentera

Rue Paul Bert

torsdag, 13 juli, 2017 av Karina Ericsson Wärn

På teater l’Odéon, grannhuset, pågår filminspelning, ”En kung, ett folk”. Vi lämnade 1700-tals dramat och tog buss 86 till Rue Paul Bert i 11e. En krogtät gata med idel lockande menyer och trevlig stämning. Här strosade vi runt innan lunchtimmen slog till. Vi åt sedan en god långlunch, 3-rätters, för 19 Euro! Hit kommer vi åka tillbaks, ofta.



Kommentera

Dior på museum

onsdag, 12 juli, 2017 av Karina Ericsson Wärn

I år fyller modehuset Christian Dior 70. Det firas bland annat med en storslagen retrospektiv på Les Arts Decoratif här i Paris. En ”måste utställning” för varenda en som påstår sig ha något intresse för utställningar. Utställningen är väldigt omfattande, full av texter, filmer, litteratur, detaljer, inspirationskällor, skisser och så plagg förstås. Samt en tillskärerska i arbete! Utställningen är kronologiskt uppbyggd och kräver en hel del av sin besökare. Har skrivit en hel del om huset Dior i både böcker och tidningar, skall se vad jag kan hitta och återpublicera här på sajten. Jag kommer gå tillbaka till utställningen. Flera gånger. Utställningen pågår hela året ut och någon liten dag inpå 2018.





Kommentera

Provencalsk kanin

tisdag, 11 juli, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Idag blir det middag från matmarknaden vid Place d’Italie. Och de här färdigpreparerade kaninlåren, Lapin au Provencale, är så nära vi kommer det man kallar hel- och halvfabrikat. Kaninlåren brynes och får sedan bräsera under lock i vitt vin. Kokt potatis och sallad till. Efteråt blir det två sorters ost, fromage frais och Cantal, samt körsbär som just nu är fantastiskt goda. Och självklart inleds aftonen med en Kir vin blanc.


Kommentera

Haute couturen slut

måndag, 10 juli, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Sommaren är en lite märklig tid. Egentligen skall någonslags semester råda enligt svensk almanacksmodell, men år efter år toppar Paris modevärld med både herr- och haute couturevisningar när den svenska sommarledigheten har sin högsäsong. Likaså öppnar alltid stora utställningar sommartid som skall betas av, vartannat år är det till exempel Venedigbiennalen som breder ut sig över sommarens månader och lite till. Veckans planering innehåller allt från en djuptitt på Diorutställningen på Musée d’Art Decoratif till besök på Musée d’Art Moderne och några gallerier. Ingen rast ingen ro helt enkelt. Men jag klagar inte. Tvärtom. Säger ofta att jag har världens roligaste jobb, att få arbeta med det jag intresserar mig allra mest för: modets intrikata veck och språk samt konstens utmaningar och spännande berättelser. Och det finns ingen bättre tid än semestertiden om man i lugn och ro vill ägna sig åt fördjupning, research och detaljplanering – för inga möten kommer emellan. Årets haute couture visningar avslutades i fredags, ett makalöst spektakel på modehantverkets högsta sömnadsnivå. Haute couturen styrs av ett strikt regelverk, som jag berättat om i någon text här på sajten, och få är de modeskapare som klarar av att uppfylla dem. En som levererar haute couture som vi gärna vill föreställa oss att den skall se ut – extravagant, elegant, lyxig och som gjord för ett festkantat liv bortom allas vår vardag – är alltid Giambattista Valli. Så även denna gång. För övrigt kan jag själv knappt sy i en knapp, till skillnad mot den andra granntanten som kan hantverket från grunden.

Kommentera