Mitt jobb som chef för Konst/Design och Mode på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm är fantastiskt roligt, och omväxlande. Just nu sitter jag i soffan och läser ett manus, en film som eventuellt skall förvandlas till en teaterpjäs. Teater är visserligen inte mitt område, men vi genrechefer på Kulturhuset Stadsteatern uppmuntras till att arbeta över gränserna – vilket vi mer än gärna gör när vi kan och det går. I augusti har exempelvis min avdelning ett samarbete med Parkteatern (info HÄR) och just nu pågår utställningen Uppdrag Kostym som vi skapat ihop med avdelningen för Dans och Kenneth Kvarnström. Gå och se den om du har möjlighet! Fri entré, mer inför HÄR. Att läsa manus är en helt ny erfarenhet för mig, och väldigt spännande. I huvudet växer karaktärerna fram, liksom miljö och stämning. Vad det blir av detta manusläsande återstår att se….
Igår tog vi flyget från Paris till Stockholm. På flyget har jag som princip att ALDRIG arbeta, bara tänka och eventuellt läsa något ej arbetsrelaterat. Vad jag dock gärna gör är att granska de där kartorna som finns längst bak i flygtidningarna. Jag nämligen älskar kartor, gamla som nya, och över vilka områden som helst. Det är ibland lätt att racka ner på företrädesvis amerikaners bristande kunskaper i geografi, att de inte vet skillnad på Norge och Finland. Men hur står det egentligen till med den egna kartan över världen? Jag är urusel på geografi, i stort som smått. Igår koncentrerade jag mig på den Afrikanska kontinentens alla länder, så nu vet jag var Mauretanien ligger.
Söndagar i Paris är alltid märkligt stilla. Den här söndagen är det extra lugnt. Parisarnas semestermånad har inletts. I burgna 6e har invånarna flytt sin kos ut mot kusterna. Även vi gör oss redo för exodus, med siktet inställt på Svedala. Packar lätt som alltid. Viktigast är Kims pass med alla vaccinationsstämplar. Utan passet i ordning blir det tvärstopp i tullen, och det vill vi inte vara med om.
Ni som varit med Oss Granntanter Emellan på resa till Paris känner mycket väl till restaurangen Les Racines, på gatan med samma namn, för där var vi och åt middag och pratade så att taket nästan lyfte. Les Racines är en gammal traditionell krog med bardel för morgonkaffe och croissant eller ett glas på vägen, och matsal för lunch och middag. En kvarterskrog som vi frekventerat massor av många gånger under årens lopp. Fast under de senare åren alltmer sällan skall erkännas då nivån på matlagningen pö om pö sjangserade och blev ojämn. Ibland var deras Confit de canard fantastisk, andra gånger var den långt ifrån bra. Och den goda krämiga skogschampinjonsoppan toppad med bacon, som första gången var som en dröm av tät djup smak, blev alltmer smaklös. Först försvann den lilla bacontoppningen, sedan blev soppan allt blaskigare. Utspädd liksom. Gästerna började överge Les Racines. Förstås. Krogen sattes ut till försäljning, men ingen köpare nappade. Och till slut blev allt riktigt eländigt och sorgligt då patron drabbades av cancer och avled i våras. Kvar blev hustrun som med glatt leende serverat och levererat notan, en liten charmig kvinna strax över sextio. Men nu slänger hon in handduken, restaurangen har de senare dagarna tömts på allt från suffléformar till vinet i källare. Kvarterets städpatrull, de som sopar gatorna och kör sopbilarna, har hjälpt änkan att bära och kasta. Den stora sopbilen har svalt allt från bortglömda paraplyer till kartonger fyllda till bristningsgränsen. Restaurang Les Racines går i graven helt enkelt, och på trottoaren sitter patrons jakthund Biba och ser lite lätt förvirrad ut. Men Biba och patrons änka kommer säkert få det finfint i sitt nya liv, utan det tunga besväret att driva en krog. och vi före detta stamgäster är mer än nyfikna på vad som komma skall.
Kim älskar allt socialt, som att resa, gå på krogen och få besök. Igår hade vi en middagsgäst som Kim ivrigt satt och väntade på. Monsieur Guy de Faramond. Vad vi åt? Till förrätt gazpacho. Till varmrätt lammkotletter som marinerats i olivolja, rosmarin och vitlök. Till lammet serverades frasiga potatisklyftor och sallad. Till dessert en äppelkaka med mandelbotten.
Kommentera