Som bekant slängs extremt lite i matväg hemma hos oss. Till och med skalkarna från makens goda surdegsbröd sparas. Idag skars de ner till skivor, stoppades i plåstpåse tillsammans med torkad rosmarin, en vitlöksklyfta skuren i två bitar och en rejäl skvätt olivolja. Skakar om, och sedan in med påsen i frysen. På onsdag, när det vankas middagsgäster, kommer de plockas fram igen, stekas och toppas med något lämpligt för att sedan serveras till ett glas bubbel. Efter denna stora köksinsats av avverkade jag ett telefonmöte, i horisontalt läge.
I möjligaste mån undviker jag att gå ut och äta lunch när jag arbetar. Och det av flera anledningar: svårt att få valuta för pengarna, lunchställen tenderar att vara slamriga och stressiga, utelunchen tar för lång tid. På Kulturhuset Stadsteatern har vi tillgång till egna kök och långbord att äta vid, så jag försöker ta med mig matlåda. Ibland får gårdagens rester följa med, sommartid räcker det med fil och müsli – och det händer att jag åker buss till jobbet med ett kokt ägg i fickan. Idag förbereder jag lunch till måndag + tisdag. Basen blir en couscoussallad med zucchini och rödlök. På måndagen kommer den få sällskap av ett par skivor rökt lax som blev över från dagens lunch. På tisdag är planen att addera en god tomat och ett kokt ägg. Allt det gröna samt ägg kommer från Bondens marknad på Katarina Bangata som jag besökte i lördags. Bästa adressen för närodlat och närvärpt. Köpte blommor också, som vi ”glömde” att ta med hem till den andra granntanten och grannfarbrorn igår. Nåja, de fick annat trevligt.
Läser i dagens SvD/Näringsliv om hur kommunala bostadsbolag i Skåne festat för miljoner. Det har hänt att man druckit vin till en liten nätt summa av 600 kronor/person. Det blir ett antal stora glas. Så pass många att man garanterat blir lite yr i bollen. Och det på skattebetalarnas pengar. Jag älskar vin, och kan utan att behöva korsa fingrarna erkänna att drycken vin är ett område som jag ägnar mig mycket åt – både teoretiskt och praktiskt. Så mot vindrickande har jag inga invändningar. Däremot tycker jag att alkohol och jobb är en dålig kombination, och att dricka på skattebetalarnas bekostnad – det är bara totalt förkastligt. Därför är jag glad över att det på min arbetsplats, Kulturhuset Stadsteatern, råder nolltolerans. Något som absolut ställer till det när jag behöver bjuda influgna gäster på middag i samband med en utställningsproduktion eller liknande, då förväntas det mer eller mindre att man bjuds på ett glas eller två till maten. Men det går alltså inte. Förr fick vi bjuda LITE, vilket faktiskt var svårare att hantera som värdinna – att säga till en vuxen människa att du får dricka ett glas, men inte två. Nu är det bara att vara rak och bjuda på representationslunch eller middag, med tillägget att ”vill du dricka alkohol får du hiva upp ditt eget kreditkort”. Ikväll tänker jag dock låta mig bjudas rejält, hemma hos den andra granntanten.
Topp när man har en VD som förstår sig på prioriteringar och att ett möte med frisören är viktigare än precis ALLA ANDRA MÖTEN. Kvällen kommer avslutas, inte enbart med en ny frisyr, utan också med hummer. Maken väljer kräftor.
Kommentera