Nej. Nu får det vara nog. Imorse stötte jag på reklam för ett gåband som ”stressade småbarnsföraldrar” kan ha under skrivbordet på jobbet då ” promenera på jobbet kan lösa den enorma tidspress många har i exempelvis barnfamiljer”. Reklamen är illustrerad med en bild på en kvinna i röda pumps, glatt promenerandes på bandet medan hon skriver på sitt tangentbord. Vilken skit. På alla sätt och vis. Att arbeta och träna samtidigt leder absolut till superstress. Om vi inte har tid för en kort promenad, utan att behöva arbeta samtidigt, ligger inte lösningen i ett promenadband på jobbet. Och sedan bilden, lever vi på 1950-talet eller? Suck.
Takt och ton
Jag har tänkt på det där med dirigenten som bor på Grand Hotel och kommit fram till en sak: sparka dirigenten. Lägg ner yrket överhuvudtaget. Vad är det för jobb, att stå och vifta med armarna? Musiker kan väl det här med takt och ton, har de svårt att synka ihop sig kan man väl investera i en sådan dör metronom. Så där, problemet löst. Skall genast ringa Madeleine Sjöstedt.
Grand skandal?
Nu citerar jag ur dagens SvD: Vi diskuterade fram och tillbaka och han tittade på olika hotell och fastnade för Grand Hotel. – konserthuschefen Michael Tydén till SR:s Kulturnytt om att Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding bor på Grand för 15 000 kronor per vecka de 10 veckor per år han jobbar för Sveriges Radio.
Nu säger jag: skitbra! Varför ska alla som jobbar med kultur hålla sig till någonslags vandrarhemsbudget så fort de inte bor hemma bland sina egna prylar, familjen, spisen, tvättmaskinen och bokhyllan. 15 000 låter för övrigt som en fis i rymden för en vecka på Grand. Dålig granskning rycker jag. Vänd siktet mot Madeleine Sjöstedt istället, politiker med noll koll på vad kultur måste få kosta.
Kommentera