Oj vilket tempo vi håller på avdelningen Konst/Design och Mode på Kulturhuset Stadsteatern. I fredags öppnade vi utställningen LEE MILLER – KRIG OCH MODE, till vilken publiken vallfärdar. Kul! Och idag är det dags för ett nytt vernissage. MODE I FEM AKTER heter den lilla utställningen med fri entré som öppnar i Plattanrummet idag kl.17-19. Varmt välkommen! Vid 18-snåret sker ett välkomnande invigningsprat. Medverkar gör unga utexaminerade modeskapare från Borås Textilhögskola. Till utställningen har rekvisitan hjälpt oss med ”props” i form av en mängd stolar. Från Kostymavdelningen har två kostymtekniker ångat och nålat så att plaggen skall sitta så snyggt det går på dockorna. I taket har ljusteknikern Pelle klängt för ljusets skull, och ljudet har skapats av Janne i vår egen ljudstudio. Att det sedan låter på plats är tack vare Lilja. Som vanligt har avdelningens koordinator Lena hållit koll på detaljerna och juridiken i form av avtal och dokumentation, och den som producerat allt enligt mitt önskemål är producent Elin. Det krävs många kockar för att det skall bli något. Själv håller jag mig hemma idag så länge det går, skall svara på intervjufrågor gällande Lee Miller, och det kräver lugn och ro.
Bästa receptionisten Ylva
På Kulturhuset Stadsteatern har vi en fantastisk receptionist, Ylva. Hon håller koll på allt, Med betoning på ALLT och ALLA. Utan Ylva skulle många vara både vilse och utelåsta. Att vara receptionist har blivit allt svårare då alla numera har mobil i handen. Annat var det förr då ingen gick att nå utan att växeltelefonisten som ofta också var receptionist, var involverad. Talar av erfarenhet, då jag som ung vuxen jobbade som just telefonist och receptionist. Hos Ylva råder alltid god stämning, och igår visade hon mig något kul – ett reportage i ICA-Kuriren om konsten att inte (ständigt) le. Artikeln illustrerades bland annat med en bild från den andra granntantens instagramkonto.
Ja, ni ser själva…jag, Marie Göranzon, Ingela Lind och granntanten vägrar le. Varför skall kvinnor alltid smajla upp sig så fort det skall tas en bild? Inget fel på glädje och leenden, men en icke-leende uppsyn är inte att förakta. När man som kvinna skall fotograferas för någon tidning blir man ofta uppmanad (talar av egen erfarenhet) att göra något kul, spexa till det liksom genom att exempelvis titta ut genom ett hålet i en rund knäckebrödsskiva eller sitta uppflugen i ett fönster som en hamster (jepp). Kanske männen också blir uppmanade till att skojsa till det när de skall hamna på bild i dagstidning. Men bildbevisen visar att de antingen tackar nej, eller aldrig ens får frågan (för att ingen ens närs tänka tanken?) om att sträcka ut sig på en parkbänk som om den vore en solstol på Riverian. Well, Ylva är fantastisk. Både när hon ler. Och inte ler. Och hon skulle aldrig komma på tanken att kika ut genom hålet i en knäckebrödsskiva. Ylva är helt enkelt en förebild.
Rödtunga
När man jobbar non-stop är det härligt att ha en make som sköter markservicen. Igår afton bjöds jag på rödtunga. Recept: lägg smör på ugnsfolie, lägg fisken i folien, urtagen ska den vara, salta, klicka över smör och lägg på några kvistar persilja. Slut till. Skjuts in i ugnen. 190 grader cirka 25 min. Mums.
Kommentera