Vid middagen igår berättade Marianne Lindberg De Geer om en annan middag, som hon förvandlade till en pjäs. Tablå heter den, och finns i boken på bilden (förlaget Orosdi-Back). Nu har jag läst Tablå, vars gäster och värdpar inte är särskilt maskerade. Middagen hålls hemma hos en högt uppsatt s-politiker med hustru, och Marianne och hennes make är två av gästerna. Tablå har en väldig nerv, dialogen är full av sarkasmer och gliringar, så där som en middag faktiskt kan vara. Suckar som är medvetet för högljudda, en plötslig öppenhet som är för provocerande, avslöjanden om den andra som sårar. Ja, ni vet. Det behöver inte nödvändigtvis handla om vare sig hårda ord eller chockerande avslöjanden – men det ligger något surt och puttrar. Rasande bra pjäs. Läs den gärna! Och allt är förstås vilda fantasier, det vill säga drama, och inte dokumentär.
Igår hade vi våra trevliga grannar Carl Johan De Geer och Marianne Lindberg De Geer på middag. Vi åt en god gös, och pratade i mängder om allt från familjeliv till teater. Carl Johan och Marianne arbetar just nu tillsammans med en av Mariannes pjäser som skall komma upp på Stadsteatern. Medan Carl Johan gör scenografin, står Marianne för manus och regi. Det blev sent förstås. När maken och jag plockat klart i köket och svept en sista gång med trasan över köksbordet var nog klockan lite efter två. Jag tycker inte om att vakna till en massa disk och geggiga kastruller, inte maken heller, så vi har som vana att fixa undan allt innan sängdags, oavsett vad klockan är. Idag känner jag mig lite söndagstrött, och känner en längtan till Paris äldsta och vackraste moské, byggd 1920 i morisk stil. Moskén har en fantastiskt vacker hammam. En drömlik oas för trötta kroppar och avskavda själar, med möjlighet till ”gommage” d.v.s kroppspeeling. Massage erbjuds också, av bastanta kvinnor i underkläder. Som att stiga in i tusen och en natt. Handduk hyrs på plats. Man ångbadar i medtaget höftskynke, trosa, kalsong eller bikinibyxa – och njuter sen väldigt länge. Restaurangen och thésalongen har öppet alla veckans dagar. Härlig couscous – perfekt för Söndagslunchen. Alkoholfritt förstås – det är ju ändå en moské. Om några dagar är jag åter i Paris, och kan gå hit, det ser jag fram emot. Hammamen har öppet för damer: Må + Ons + Tor + Lör 10.00 – 21.00. Fre 14.00 – 21.00. För herrar: Tis 14.00 – 21.00. Sön 10.00 – 21.00.
La Mosquée de Paris, 39 rue Geoffrey Saint Hilaire, 75005. Tel: 01 43 31 38 20. Métro: Jussieu.
Att arbeta med mode innebär inte nödvändigtvis att man har en stor garderob. Jag är personligen fan av en liten, lättskött och kombinerbar garderob. Och det av flera anledningar. Dels är jag ofta på resande fot, och checkar aldrig in mitt bagage när jag flyger (har inte tålamod att vänta på väskan vid ankomst). Allt måste alltså rymmas i min svarta lätta nylonbag jag bär över axeln. Jag kan därmed av praktiska skäl inte kånka på för mycket kläder. Sedan tycker jag också att det är ekonomiskt oförsvarbart, och ohållbart miljömässigt, att hela tiden köpa nytt.
För att en liten garderob skall fungera krävs planering. Inför varje ny säsong gör jag en genomgång. Nyinköp sker vad gäller trosor och strumpor, möjligen behövs också en ny behå – fast absolut inte varje år. De plagg jag köper kostar ibland lite i överkant, men å andra sidan håller de i evigheter. Mitt äldsta plagg i garderoben är en Dries van Noten kavaj jag köpte för kanske 12 år sedan. Jag har förstås plagg som är äldre än så, då jag gillar att köpa second-hand. Mitt kanske finaste andrahandsfynd är en cirkelrund kjol från 1950-talet med våder i sammet och siden, svart förstås. Om jag inte minns fel betalade jag 250:- för kjolen. Tyvärr håller den på att rämna, men den är vacker att se på och så fort den åker på haglar komplimangerna.
Vårens nyheter i garderoben består av klänningen Ingrid i två färger, en svart och en bordeaux. Klänningen kommer från Camilla Thulins vårkollektionen, och fast att klänningen inte anlänt ännu känner jag på mig att den kommer att bli en trotjänare. Och det av flera anledningar. Dels har den ett klassiskt snitt som gör att den aldrig kommer se omodern. Den har fickor vilket jag gillar. Jag tycker inte om att ha handväska. Den är enfärgad, vilket inte är lika lätt att tröttna på som mönstrat. Den ser förhållandevis enkel ut, vilket gör att jag kan använda den till vardags, och sedan i ett ögonblick förhöja den till fest med hjälp av skärp, skor och smycken. Den har en perfekt längd, på knäet. Den har en halsringning som jag tycker är optimal, lite högre, vilket gör att ansiktet lyfts fram. Eftersom klänningen är konfektion, det vill säga färdigsydd, så kommer den med ärmar som jag tror att jag kanske kommer vilja ha kortare, och det fixar ändringsskräddaren i ett nafs. Just det är en viktig sak att komma ihåg: det är sällan färdigköpt sitter perfekt. Ändra så du får den rätta passformen. när man handlar i Paris är det en självklarhet, att plagget måste justeras en smula för att passa kunden. Allas kroppar ser ju olika ut.
Hur Ingrid ser ut ser ni i blogginlägg från igår. Då hänger hon som provplagg i Camillas ateljé och ser kanske inte så mycket ut för världen. men vänta tills den kommer på! Jag kommer känna mig så där välklädd som kvinnor ser ut på bilder från 1940-talet, men samtidigt vara modern utan att vara för kortsiktigt trendig. Bättre kan det inte bli.Ingrid kommer att bli en succé.
Medan Kim få tänderna fixade hos veterinären kvistade jag över till den andra granntantens ateljé där Anders di Marco håller ställningarna medan C är i Turkeriet. Beställde lite kläder till våren, som klänningen Ingrid i bourgogne, en svart pennkjol och en sammetshistoria i vackert Paisleymönster.
Kommentera