Påbörjade ett projekt nu på morgonkvisten: avfrostning av kylskåpets frysfack. Det tar förstås längre tid än vad jag räknat med.Under tiden sorterar jag bilder. Ångrar att jag inte köpte de här raringarna som jag såg på Porte de Vanves loppisen strax före jul. De hade jag ju velat ha till mina svarta jeans. De var kanske i fel storlek. Nåja. Inget att göra åt det. Idag skall jag däremot bli med nya läsglasögon hade jag tänkt. Har sett snygga på ett apotek borta vid Le Bon Marché, så det blir en liten rask promenad dit bort så fort isen smält här hemma.
Imorgon håller jag tummarna för dottern som går modell på Elle-galan på Grand Hôtel i Stockholm. Hon skall under dagen också bli avporträtterad av den fenomenala illustratören Liselotte Watkins för tidningen Elles räkning. Mycket kul. Vem kommer då att bli årets designer? Jag har mina aningar, men tiger som muren. Här är i alla fall dottern tillsammans med sin bror, på väg till Nobelfesten 2012. Dottern klädd från topp till tå i Ann-Sofie Back. Nu skall jag och Kim ut i Parisregnet. Kim ser lite oskarp ut, men det är för att han vill gå på en barrunda.
Granntanterna skall hälsa på i Moskva. Inför rysslandsresan måste visum sökas. Mängder av punkter som måste klaras av, som fotografering och olika specialintyg. Vi är inte precis Gerard Depardieu, tack och lov.
Arkitekten Mallet-Stevens (1886-1945) mest kända arbete är Villa Noailles, ritad 1923 åt Charles de Noailles, som tänkte sig “ett litet hus som det skulle vara intressant att bo i”. Istället blev det, efter tio års byggande, en 2000 kvadratmeter stor stuga med 60 rum. Funkisslottet använde bland annat av ManRay, vid inspelningen av filmen “Les Mystères du château de Dé”.
Bild: Villa Noailles
Arkitekturhistoriker har trott att Villa Huyere var Mallet-Stevens första uppdrag (som han fick därför att Mies van Der Rohe var upptagen och Le Courbusiers stil inte passade), men visionären och designern Paul Poiret, vände sig till Mallet-Stevens redan 1921 med en husbeställning – och fick precis vad han förväntade sig, ett omisskännligt ultramodernt hus influerat av kubismen, De Stijl, och traditionell japansk arkitektur. Tyvärr gick Poiret i konkurs strax efter att huset blivit klart, och han fick aldrig möjighet att flytta in. Poiret blev, som han sade (inte helt utan ironi) “ägare till den enda moderna ruinen”. I Paris finns ett antal funkisadresser att besöka för intresserade av arkitekturhistoria. Följ med!
L’Atelier du Maître-Verrier Louis Barillet (bild ovan)Impasse au 279, rue de Vaugirard, 75015 ParisMètro: Vaugirard. Tél: 01 56 23 00 22Öppet: tis-lö 12-19
Den enda byggnaden i Paris, ritad av Mallet-Stevens, som är öppen för allmänheten. Huset stod färdigt 1932, och var resultatet av ett nära samarbete mellan glaskonstnären Louis Barillet och Robert Mallet-Stevens. Det storslagna öppna funkishuset med sina räta linjer och enkla formspråk stod i bjärt kontrast mot dåtidens tunga mörka “Haussmanska” hus. Byggnaden kom att fungera som både bostad och ateljé för Barillet. Under 90-talet var huset dock både glömt och förfallet, men har nyligen med varsam hand renoverats av Yvon Pullain, en passionerad älskare av 1930-talet. Här visas nu designutställningar. Oavsett program, är adressen värd ett besök.
Rue Mallet Stevens, 75016 Paris. Métro: Jasmin.
Mallet-Stevens var en sann modernist., “useless details must be rejected”, skrev han. Inget krafs alltså. Vita kuben och raka rena linjer var vad som gällde. I lite småstadslantliga stadsdelen Auteuil, som ruvar på många vackra jugendhus ritade av bland annat Hector Guimard, finns en rad bostadshus ritade av Mallet-Stevens på en gata som bär hans namn. En gång var detta avante-gardets hemadress, här bodde arkitekter, designers och konstnärer. Idag regerar borgerligheten. Perfekt mål för Söndagsutflykten.
Fondation Le Corbusier8-10 Square du Docteur Blanche, 75016 Paris/16eMétro: Jasmin.Öppet: Må-Tor: 10-12, 13.30-18. Fre: 10-12.30, 13.30-17.
Här ligger villorna La Roche och Jeanneret, de första två husen i Paris ritade av Charles-Edouard Jeanneret, det vill säga Le Corbusier. De byggdes i början av 1920-talet och har precis allt man önskar sig av ett Corbusier bygge: kubistiska former, betong och mängder av fönster som ger maximalt ljusinsläpp. Det ena villan rymmer idag Fondation le Corbusier, och är öppet för allmänheten.
Kommentera