Den största delen av mitt jobb, rent tidsmässigt, ägnar jag åt research. Det är ett väldigt grävande i arkiv och bibliotek. Just nu håller jag på och fördjupar mig i 1800-talets senare hälft, och har lustigt nog införskaffat samma bok som den andra granntanten: Fashion – The ultimate book of costume and style. Den är verkligen ultimat!
Alltså, Kim är så morgontrött, att han inte alls är intresserad av att hänga med mig på någon längre ronda på morgonkvisten. När vi kommit fram till teatern Odéon, vilket är en promenad på 50 meter, vill han vända och gå hem och lägga sig. Ibland tvingar jag med honom över Rue Vaugirard och Luxembourgträdgården, men inte blir han gladare för det. Han bara står där och klipper med ögonen och vill hem till korgen.
Helt plötsligt vräkte regnet ned. Kim och jag ”var tvungna” att söka skydd på vårt favoritställe Café de la Mairie vid Place Saint Sulpice. Där klack det till mellan en cockerflicka och Kim. Låt de leka, sa patron. Och det gjorde de. Fick rusfnatt och sprang runt under alla bord och ben, till allas förtjusning tack och lov.
i Paris.
Kommentera