Satans vad arg jag är. Och det är dammsugarens fel. Den låter något överjävligt. När det gäller lyxbilar har konstruktörer i decennier arbetat månader för att få fram det rätta lite dova klickljudet vid bildörrens stängning. Ett lyxljud. Vore dammsugaren rent historiskt ett manligt attribut, skulle den hålla käft.
Packar inför morgondagens resa till Moskva. En blixtvisit. Reser som alltid med enbart handbagage. Har kollat vädret: minus sju. Det får bli Acnestövlarna och svarta fårskinnspälsen från Gotland. I bagen åker kvällsoutfiten ned: svart klänning signerad den andra granntanten, de snart tio år vinröda mockaskorna från Robert Clergerie. Fick de av kära mamma i fyrtioårs-present, därför vet jag precis hur ”gamla” de är. En bok slinker med också.
Irrar omkring på varuhuset NK. Vet inte riktigt vad som hänt, men alla prylar och prislappar får mig att må smått illa.
Vem behöver allt det här? När man för första gången skaffar eget hushåll måste förstås än det ena än det andra införskaffas. Men alla vuxna som irrar runt här och spenderar, tycker de det är kul? Enda vettiga avdelningarna här är bokhandeln och matavdelningen. Resten står mig upp i halsen.
Kommentera