Ikväll pratar Granntanterna i Medborgarskolans regi om stil, mode och annat viktigt och oviktigt, som hundar och grått hår. Vem vet var vi hamnar. Sitter just bu och går igenom bildmaterialet, tänkte pigga upp publiken med lite baskläder á la KF anno 1972, bland annat.
I eftermiddag skall jag prata hos en pr-byrå med flotta modemärken som klienter. Personalen behöver få lite kunskap om modehistoriens olika silhuetter, tänker prata om allt från korsetter till stretchjeans (note: egentligen samma sak). Men var är nu mitt favoritläppstift?
Dagens SvD Näringsliv innehållet massor av intressant. I Krönikan skriver Carolina Neurath om hur vita 40-plus män rekryterar personer som ser ut som dem själva till tunga styrelseposter: män. Dags att släppa undanflykterna, påpekar hon. På sidan 4 intervjuas Rebecca Lucander, vd för stiftelsen Allbright (som hon själv startat). RL tycker att delad föräldraförsäkring skall införas, och att respektive del ej skall kunna överföras på den andra föräldern. Jag kan hålla med henne, jämställdheten måste uppenbarligen få en knuff med hjälp av nya lagar. Men samtidigt ser jag problem (små visserligen). Vad händer om det enbart finns en förälder?
Ikväll spelas Demoner på Stadsteatern, i vilken Johan Rabaeus medverkar. Ikväll är det även Schlagerfestival på Friends Arena i Solna, i vilken Johan Rabaeus också medverkar. Att vara på två scener samtidigt går ju inte, men Johan Rabaeus kan det. I Demoners förlängda paus skall han katapultas från Sergel Torg till Solna för att med gruppen Ravaillac sjunga en stund. Sedan skall han enligt något Stålmannenkoncept helt plötsligt stå på Stadsteaterns scen igen, återigen som karaktären Frank. Att Stadsteatern (som gett Johan Rabaeus lov att medverka i Schlagerfestivalen) utsätter en skådespelare för detta scenario tycker jag är bortom all vett och sans. Det är inte bara ett omänskligt uppägg, det är också dålig stil gentemot övriga i ensemblen. Men framförallt är det en jävla spark i arslet på allt vad teater heter. Även publiken drabbas. Man vill inte få sin teaterupplevelse söndertrasad hur som helst. De som planerat in en kväll med Demoner vill bli uppslukade av vad som utspelar sig mellan Frank och de andra på scenen. Vem som helst vet förstås att en skådespelare i pausen kanske ringer hem och pratar med något sjukt barn, är ute på facebook lite kort, och till och med kanske sitter på muggen väldigt länge. Men man vill som publik inte att den scenkaraktär man nyss blivit bekant med tar time-out från den pjäs publik och ensemble tillsammans skapar för att han skall sjunga schalger, och för att teaterdirektören tycker att han skall göra det samtidigt som han medverkar i en Lars Norén pjäs. Thalia må vända sig i sin grav.
Kommentera