Alla dagar är mer eller mindre skrivdagar. Så sakteliga växer just nu en längre berättelse fram. Det är tur att Kim behöver gå ut, annars skulle jag lätt glömma både tid och rum.
På Luxembourgträdgårdens station kommer en man fram och tigger pengar av mig. ”Har du en slant, jag vill gå på bio”. Nu efteråt undrar jag vad det var han hade lust att se. Naturligtvis fick han en peng.
Imorgon tar jag RER-tåget till Drancy. En hållplats på väg till Charles de Gaulle. 1942-44 hölls här över 60.000 judar fångna. Endast drygt 1500 levande fanns kvar när Frankrike befriades. Idag bor folk i samma hus. En förort bland andra förorter.
Kommentera