Äntligen kom vårvädret. Vi tog en promenad till La Hune, bokhandeln som i evigheter legat på Boulevard Saint Germain, men nu fått ge vika för Louis Vuittons expansion och flyttat ett litet kvarter, till hörnet av Rue Bonaparte. Maken slog till och köpte Oksanen. Jag nöjde mig med att titta.
På Rue des Ecoles, mitt emot brasseri Balzar och La Sorbonne ligger vårt stamlokus när det gäller att ta ett glas: Le Sorbon. En slags ordlek kanske. Här är det trevligt att sitta en stund, studera kön till biografen mitt emot som bara visar gamla godingar och folk på väg någonstans.
Jag går till Piscine Jean Taris och simmar. En väldigt trivsam simanläggning då hela ena långväggen som är glasad vetter ut mot en vacker trädgård. I den prunkar det just nu för fullt. När man går på franskt badhus går det lite annorlunda till än i Sverige. För det första är det billigare, 3 euro för ett enstaka besök, dvs 27 kronor. Väl inne byter man om i en liten hytt och låser sedan in kläderna i ett skåp. Dusch innan hopp i bassängen är förstås obligatoriskt. Och här kommer den STORA skillnaden. Duschen är mixad, för både män och kvinnor. I hytten byter man alltså om till badkläderna. Att stå sida vid sida med främmande män (och kvinnor) som efter simningen tvättar håret och skrubbar sig INNANFÖR badkläderna, är att komma den franska (bad)kulturen inpå skinnet. Badmössa är förresten också obligatoriskt. Och det är bra, det blir mindre hår i bassängen. Just det borde de svenska simhallarna ta efter.
Varje gång jag går till vår kemtvätt, på Rue de Seine, tänker jag på den fantastiska skådespelaren Marcello Mastrioanni. Han bodde nämligen i samma hus, två våningar ovanför kemtvätten. Genom att bo här hade han nära till sitt ex Catherine Deneuve och deras gemensamma dotter Chiara som bor i kvarteret. När Marcello Mastrioanni dog 1996, gick kvarterets grannar man ur huse mitt i natten för att visa sin vördnad. Det blev stora skaror utanför huset. Strax var blomsterberget enormt.
Kommentera