Gårdagens kvällspromenad gick längs med Luxembourgträdgårdens utsida. Själva trädgården låses 20.45. Den sista halvtimmen hörs vakternas visselpipor och rop om ”fermeture” (stängning) nästan hem till oss. På ett ställe syns kulhål i väggen, kvar sedan augusti 1944, då Paris befriades.
Ikväll blir det kaningryta på italienskt vis. Bryn den styckade kaninen. Lägg bitarna i gryta. Salta, peppra krydda med rosmarin, släng i lite vitlök. Pudra över lite mjöl. Tillsätt vitt vin och buljong. Låt puttra en dryg halvtimme, kanske 45 min. Känn helt enkelt efter, köttet skall kännas mört. Tillsätt svart oliver innan servering. Servera med tagliatelle eller bara bröd och sallad. Tyvärr blev det rosmarin på burk då färska kryddor på kruka inte existerar i franska matbutiken. Knippen med basilika, mynta och gräslök finns. Men sedan är det stopp. Kim sniffar glatt.
Våra söndagar här i Paris är rätt likadana. Först loppis, sedan långlunch i Gyllene Triangeln. Europas största Chinatown. Ni som åker med oss till Paris i höst skall få hänga med till både marknaden och Paris asiatiska stadsdel. Jag åt som vanligt nem och grodlår, besökte sedan ett av de buddhistiska templen innan hemförd med metron.
Vilken trevlig lördagskväll. Först en vernissageronda i Marais. Thomas Broomé har till och med den 15 juni en urfin och intressant utställning hos Bendana Pinel på 4, Rue de Perche i 3e. Ingmar Bergman, spel, Andy Warhol, slutna rum och sociala strategier är några av ingredienserna. Sedan blev det couscous med maken hos kära Chez Omar. En gång i tiden Azzedine Alaias och Jean Paul Gaultiers kvartershak, numera hela modevärldens stamställe. Här har jag hamnat vid samma bord som Malcolm McLaren. Efter de orientaliska patisserierna blev det buss 96 hem till sjätte.
Kommentera