Idag avvek vi från traditionerna och strök loppisen från programmet. Istället blev det en tur till damen på Rue de Buci som säljer specialiteter från landskapet Auvergne. Vi köpte linssallad och skinka, samt en bit av osten Cantal. Sedan gick vi vidare till brödbutiken, samt tog en kaffe i solen. Nu väntar arbetstangenterna igen.
Ikväll blir det kalvstek på italienskt vis, som jag kallar det. Kalvsteken är fint putsad och bunden av vår slaktare Le Foll på Rue de Seine. Han har klätt den med prosciutto för att ge den smak men inte minst för att den skall behålla sin saftighet. Så här gör jag: bryner kalvsteken i en panna. Steker sedan lite lätt i gjutjänsgrutan: finstrimlade morötter/vårlök/finhackad vitlök. Lägger den brynta steken i grytan. Vispar ur stekpannan med lite vatten och häller över steken. Petar ner några hela sardeller bland grönsakerna. River lite skal av en tvättad citron över steken. Pepprar och saltar (försiktig med saltet då både skinka och sardeller ger sälta). Häller sedan över lite kycklingbuljong (ännu hellre kalv) och ett par glas vitt vin. Ett glas har jag redan hällt upp åt mig själv. Kocken måste alltid få ha det trevligt i köket. Låt stek och grönsaker bräsera i grytan i cirka 50 minuter. Ta upp steken. Låt vila under folie en kvart. Känns såsen för tunn? Addera lite beurre maniere, dvs en klick smör som du arbetat in en msk mjöl i. Duka. Tänd de levande ljusen. Ost till dessert? Den måste fram nu för att inte vara för kall. Skär upp tunna skivor av steken. Lägg upp på vackert fat och lägg grönsakerna över. Om du vill kan du servera kokt potatis till, vi nöjer oss med kalv och grönsaker.Tips: lägg en gammal dagstidning under skärbrädan innan den skärs upp. Blir lättare att städa då.
Som frilansande skribent och författare med mode och Paris som specialitet, finns det alltid något att göra. Det går inte en dag utan att jag sitter vid tangenterna, helgdagar inget undantag. Nästa vecka tar mig jobbet till Chanel på ett specialuppdrag. Har ägnat de senaste dagarna åt att friska upp Chanel-kunskaperna. Vid sidan om detta arbetar jag samtidigt på en text om ett för alla bekant multiföretag och detta med hållbarhet – en tillsynes omöjlig ekvation. Just idag fördjupar jag mig också i en annan mosägelse: industri/hantverk. Läser föreläsnings”paper” från konferenser (gäsp, gäsp) och önskar att jag kunde italienska….för den italienska boken ”Futuro artigiano” tror jag ruvar på precis vad jag söker. Så länge ett arbete är ett ”work-in-progress” är det diskretion som gäller. Aldrig avslöja vare sig uppdrag eller uppdragsgivare – förrän slutresultatet är publicerat och publikt. Sålunda avslöjar jag inte varifrån de två nedersta bilderna kommer …
Igår hade vi helt plötsligt ett bord för mycket (eh, ett resultat av besöket på antikmarknaden). Vi behövde helt enkelt göra oss av med ett. Sagt och gjort. Knappade in mig på borgmästeriets hemsida för vårt arrondissementet och beställde upphämtning. Enkelt fyller man i adress, klickar i vad det är som skall hämtas: gamla sladdar, trasig spis, sunkig soffa, kläder … etc etc. Sedan väljer man datum och klockslag för upphämtning. Jag valde kl. 06.00 – 08.00 imorse. Ut med bordet. Bilen kom. Bordet försvann. Det som kan återanvändas får nytt liv någon annanstans. Prima service, och helt gratis. Nu blir det en lättare lunch, samtidigt som det arbetas.
I höst gör vi som bekant en Parisresa med er. Det skall bli så kul att träffa er!! Vi kommer bland annat att äta på vår kvarterskrog Les Racines som ligger en port från vår egen. På menyn: idel franska klassiker, och bara säsongsbetonat. Vad kan september tänkas erbjuda? Den som vill sträcka på benen får sedan gärna slå följe med Kim runt kvarteret. Nådde han upp till portkoden skulle han kunna gå ut själv.
Kommentera