Inspiration inför Nobel

onsdag, 15 november, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Idag är det dags att besöka skräddare Thomas Nordin i ateljén. Han skall sy min kreation till Nobelfesten, som har klädkod Högtidsklädsel. Det vill säga elegant maxilångt eller folkdräkt. För att underlätta hans arbete har jag satt ihop en liten kollektion inspirationsbilder. Thomas måste ju ges förståelse för vad jag vill ha, fast att jag knappt vet det själv. Kl.09.00 har vi vårt första möte, då skall vi diskutera modeller, välja tyg, ta mått. Sedan blir det för mig att galoppera till en lång dag på jobbet med ett pärlband av möten. Det här tar jag med mig till Thomas:

Gillar Balenciaga nedan, men är personligen för stor nedtill. Överdelen skulle behöva vara av size zeppelinare för att uppnå önskad formkontrast. Går bort.

Ockås Balenciaga. Ursnyggt, men för mycket volym för min del.

Trevliga Balenciaga former.

Också Balenciaga, och det här är en silhuett jag känner mig snygg OCH bekväm i. Vårt slutresultat skall förstås vara MAXIlångt. Klädkod högtidsklädsel.

Också Balenciaga, och nu kommer vi än närmare. Fast så här extravagant behöver inte tyget vara. Viktigast är en monokromt SVART look.

Har alltid beundrat Caroline Herreras svart/vita look och silhuett. Älskar kroppsnära skjorta med vid kjol. Så det får det gärna bli! Tvådelat blir finfint. Gärna skjorta med någon dramatisk detalj. Se ärmarna på den vita skjortan. Min klädesel skall förstås vara svart, får gärna vara olika tyg i över- respektive nederdel.

Men jag gillar INTE denna skjorta nedan, med knyt i midjan. Hellre dramatiskt knyt på kjolen, eller en ”paper-bag” midja.

 

 

 

Kommentera

Alfredson & Waldersten

tisdag, 14 november, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Puh! Nu är det ingen hemlighet längre, ett av arbetsprojekten. Bröderna Lejonhjärta kommer ut i nyutgåva, med en bildvärld skapad av Jesper Waldersten. Och en ny Bröderna lejonhjärta film är under arbete, av Tomas Alfredson. Idag hade jag äran att vara herrarnas samtalsledare i samband med Astrid Lindgren konferensen. En annan hemlighet vars lock nu också lyftes av var att vi på Kulturhuset Stadsteatern öppnar utställningen BRÖDERNA LEJONHJÄRTA ASTRID LINDGREN JESPER WALDERSTEN den 25 maj 2018. Voila! Och medan jag jobbar på drömmer jag vidare om olika Nobelfestkreationer….

Kommentera

Mot Nobelfesten

tisdag, 14 november, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Ojsan, landar i Stockholm och hittar en flott inbjudan bland posten. Börjar genast leta idéer till klänning. Nu skall här sys upp en riktig blåsa. Maxlång skall den vara förstås, då det är klädkod högtidsdräkt som gäller. Svart får det bli, med kanske någon detalj i färg. Ni kommer att få följa arbetet här. och bråttom är det, den 10 december är den stora dagen, och innan dess ska jag resa till både London, Frankfurt och Paris…så hur skall provningar och annat hinnas med? Nåja….bara att lägga i en högsta växel, som vanligt. Tur att det inte är jag som skall skära till och sy.

Kommentera

Le Musée de la chaisse

måndag, 13 november, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Ett av Paris mer spännande muséer är jakt- och naturmuseet i Marais. Där presenteras en privat samling uppstoppade djur och vapen tillsammans med samtida konst, just nu Sophie Calle. Resultatet är minst sagt surrealistiskt, och väldigt underbart. 



Kommentera

YSL recension

söndag, 12 november, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Många har frågat mig, på sociala medier inte minst, vad jag egentligen tycker om det nya YSL muséet i Paris. Ja, vad tycker jag? Adressen och huset har jag besökt åtskilliga gånger under nästan två decennier, i början som modeskribent för SvD och senare som författare rotandes i arkivet. De senaste åren har jag besökt stiftelsen Pierre Bergé Yves Saint Laurent ett flertal gånger, då man arrangerat både utställningar och seminarier. Men nu har huset, som var YSL:s huvudkvarter och ateljé under haute couture-åren fått en ansiktslyftning och blivit museum.


Som stor beundrare av YSL:s livsgärning tycker jag det är fantastiskt att få skåda smycken och ikonplagg på nära håll, och att kliva in i studion är att för en stund tro att allting är som förut, att en nervig Yves finns där bakom en dörr någonstans. Men summerat tycker jag att museet är på tok för traditionellt för att vara nyöppnat. Plagg på dockor är alltid svårt, och i det här fallet kan man bara skåda plaggen från ett håll, hade varit bättre om dockorna/plaggen placerats mer mitt i rummet så man som besökare kunnat gå runt plaggen. Eller så borde de satt dockorna i rörelse, något som är enkelt. Jag tycker också att man missat att ta vara på husets inneboende dramaturgi och historia, som man känner av endast i den bevarade studion. Den ödesdigra presskonferensen 2002, då YSL abdikerade från couturetronen, visas på en liten skärm i en mörk labyrint. Den hade kunnat få fylla den salong där faktiskt presskonferensen ägde rum, man hade kunnat lagt till ljudet av kamerasmatter och raspande av pennor, journalisternas viskande och snyftande – och riktigt fått besökaren förstå att landssorg faktiskt bröt ut efter att YSL deklarerat att han gick i pension.



 

Att hela huset en gång sjudit av stress, nerver och hyst ett hantverk på högsta nivå har liksom slarvats bort. Muséet borde andas mer ”arbetsplats”. Guiderna som finns överallt är exempelvis klädda i en ful marinblå dräktjacka och kjol (byxor för honom förstås) som påminner om någon flygvärdinneuniform från 1989. Varför har de inte vita rockar, som alla i en haute couture ateljé har på sig som arbetsplagg? Det hade genast satt en annan ton. Eller varför inte smokingar? Pengar saknas inte i det här sammanhanget. Summa summarum tycker jag helt enkelt att det hela är lite för konventionellt.


I Paris vräker för övrigt regnet ner. Igår blev det en trevlig middag med den andra granntanten, kollegan Leif och maken. Och denna dag började som varje dag bör inledas: med ett glas citron pressée.



 

Kommentera

11 1 … 40 41 42 43 44 … 572