På allmän begäran kommer här en bild på moi (och Kim … hehe) i min skräddarsydda skjortklänning från Ateljé Camilla Thulin. Denna läsarönskan dök upp efter att jag häromdagen skrev om min sommargarderob. Varsågoda, håll till godo. Maken höll i kameran.
Nya underkläder
Idag kom jag äntligen iväg till Le Bon Marché för att köpa nya underkläder. Det blev två behåar från Dim, och ett par tunna håll-in-trosor från Chantelle. Servicen här är utmärkt, behöver man hjälp lyfter man på provhyttens lur. Det behövdes dock inte, då försäljerskan plockat fram rätt storlek direkt. I Sverige har jag 80C, här översätts det till 95C, alltid lika svårt att komma ihåg. Tips: notera dina mått/storlekar i telefonen eller på liten lapp i plånboken.
Goyard och andra kopior
Jag får många förfrågningar om det gamla anrika franska varumärket Goyard, vars väskor blivit otroligt populära. Och är jättedyra. Under rubriken MODENOTERAT hittar du ett litet reportage om Goyard, som jag förstås varit och hälsat på. Du kan läsa texten här. Många frågar mig hur man kan köpa en Goyard-väska på nätet. Svaret är: det kan man inte. Goyard säljer bara sina produkter i sina egna butiker. Alla Goyard-produkter som cirkulerar på nätet, och som presenteras som sprillans nytt, är fejk och åter fejk. Det är olagligt att köpa franska varumärken i fejktappning, så tänk dig för ordentligt innan du klickar hem en fejkväska (som naturligtvis också är dyr). Det hela kan sluta väldigt tokigt. Och känns en äkta Goyard på tok för dyr för din plånbok, ja då är den ju det. Personligen tycker jag väskor är rätt ointressant. Visst, jag föredrar snygga saker framför fula, och funktionella väskor framför opraktiska, men jag är mer mån om att ha händerna fria än att hålla i något som för stunden anses vara ”rätt”. Vi kommer för övrigt komma med en liten artikel här framöver, som handlar om kopierandet i modevärlden. Denna gång kikar vi bland annat på JC och dess designer Rasmus Wingårdh (tidigare bl.a Filippa K), som norpat fräckt ….
Kommentera