Det fina vädret håller i sig. Skönt. Inget jag riktigt utnyttjar visserligen. Inomhus med datorn är vad som gäller.
Parismåndag
måndag, 5 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
God kanin
söndag, 4 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Vi äter ofta kanin. Gott kött med lite tuggmotstund. Ibland lagar jag kaninen på franskt vis, med senapsås. Idag blir det en italiensk variant, och då vi bara är två nöjde jag mig idag med ett par styckade bitar och lite extra lever. Är vi fler brukar jag köpa en hel och stycka själv. Huvudet slänger jag. Så här gör jag: bryn bitarna i smör/olivolja, salta och peppra. Ta upp och lägg på fat, pudra över lite vetemjöl. Stek levern, salta och peppra. Ta upp och lägg på fat. Lägg tillbaka de brynta kaninbitarna i pannan. Krydda med rosmarin. Har du tillgång till färsk, i med ett par kvistar. Häll på ett glas vitt vin och ett halvt glas kycklingbuljong. Låt puttra en halvtimme. Innan servering tillsätter du svarta torkade inlagda oliver samt lägger i levern. Levern är också god att äta som en aptitretare på lite smörstekt bröd. Till kaninen serverar jag pasta. Till dessert blir det ost och persikor.
Hemmagjord medicin
söndag, 4 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Nog är det som förgjort. Nästa vecka skall jag resa till Stockholm. Längtar efter att få peta på de vuxna barnen, äta middag med dem och deras kära samt mamma, och så känna Götgatsbackens bekanta. doft i näsan (piss). Just det sista kanske jag slipper. För vad händer? Jo, en satans förkylning håller på och kliar sig fram i halsen. Motat den så gott det går med citronvatten och honung. Inget hjälper. Nu tar jag till storsläggan: hett vatten, honung och rom. Sedan madrassen.
Luxembourgträdgården
söndag, 4 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Montigny sur Loing
lördag, 3 augusti, 2013 av Karina Ericsson Wärn
Tio grader svalare än häromdagen. Lämpligt att göra en utflykt. Idag styrde vi kosan till Montigny sur Loing, tog buss 87 från Odéon till Gare de Lyon, och sedan tåg mot Montargis. 50 minuter senare var vi framme. I de gamla bygränderna träffade vi på en trevlig kvinna som bjöd hem oss. Hur trevligt som helst. Hon bodde precis på flodkanten, på besök var sonen som vanligtvis arbetade i Dakar, och ett gäng barnbarn. En liten yorkie nosade omkring. Den vilda 9-månaders valpen, en stor svart sak med massor av muskler, fick dock stängas in. Den fick liksom lyckofnatt av okänt besök, och kunde inte lugna ner sig. Damen berättade att det varit en annan svensk i Montigny…hon for in och rotade efter en bok, och kom ut med en om August Strindberg. Jojo, honom känner vi till. Efter lunch på stans enda bistrot tåg vi tåget hem igen. och möttes av en dammsugsorkester. Conciergen skall på semester imorgon. Då hon inte vill skämmas inför semestervikarien (dvs att det skall börja skvallras om att städning inte är hennes bästa gren…) så fejjar hon hejvilt sista arbetsdagen. Den enda dagen hon fejjar hejvilt för övrigt.
Kommentera