Byta stil?

lördag, 29 december, 2018 av Karina Ericsson Wärn

Ibland får jag för mig att jag kanske borde byta stil. Med stark betoning på kanske. Överge det monokromt svarta för beige. Tycker beiga nyanser är något av det flottaste som finns. Smickrande mot alla hudtoner, blekt ljusa som djupt mörka. Det finns också en exklusiv air kring det beiga. Kulören för tankar till dyra kashmirrockar, till material vars yta är lite lätt vibrerande (som i en mohairjumper) eller bara vansinnigt sensuellt lent (som i en sidenblus). Samma kvaliteter går förstås att återfinna i precis alla kulörer, från rosa och grått till svart. Men i mina ögon, och i mitt medvetande, så leder kombinationen beige och taktila lyxiga kvaliteter till något optimalt. Nästan till ett tillstånd, som är lite förhöjt och skönt att vara i. Inbillar jag mig.

Det finns många anledningar till varför beige är lite mer lyxigt än andra färger, till exempel så är det helt enkelt inte någon bra kulör om man har småbarn, har hundkamrater, svettas, eller är en spillfia. Varenda fläck syns. I det svarta sjunker liksom alla mänskliga ”fadäser” in. Kebabsåsen går att gnugga bort med en babysavett, hundtassen går att borsta bort och svettringarna under armarna syns knappt. Det beiga har också en kostsam historik, en gång i tiden en kulör förknippad med just ull dyrare än dyrast, med högt prissatta plagg som slutresultat.

Men åter till min inledande fråga: byta stil? Leker som sagt ibland med tanken att gå från svart till beige (med inslag av brunt). Och då menar jag ”all in”. Halvmesyrer är inget för mig. Att byta ut en hel garderob är dock förknippat med rätt så stora kostnader. Kjolar, toppar, tröjor, blusar, ytterplagg, handskar, halsduk, mössa. Väskorna måste också uppdateras, svart och beige blir för hårt. Och hur lång tid (och hur mycket kommer det att kosta) innan min kollektion av tio svarta kashmirtröjor blivit helt beige? Och tänk om jag inte trivs i det beiga? Nä, det kommer inte att gå. Dags för dusch och framplockande av dagens garderob: svart pennkjol från Camilla Thulin, svart v-ringad Kashmirtröja, svarta trosor och behå från DIM, svarta strumpbyxor från Wolford. Voila!

Kommentera

Kallt i Paris

fredag, 28 december, 2018 av Karina Ericsson Wärn

Det är ovanligt kallt i Paris. Termometern dallrar kring nollstrecket. Jag har låtit Kims päls växa så att han skall hålla sig varm. Kammar den varje dag så att den blir luftig och värmande. En procedur han inte längre uppskattar. Han har på äldre dagar blivit vresigare och vresigare. Mer egensinnig. Får väl tillskrivas hans 13 år. En gammal vovve helt enkelt.

Passerar Eiffeltornet på promenaden.

Kommentera

Lunkar på

onsdag, 26 december, 2018 av Karina Ericsson Wärn

Tiden lunkar på. Barnen återvänder till sitt. Julen är ”over and out” och återigen är det tangenterna som gäller. Skrivelser som skall författas, förvaltningsberättelser som skall sammanställas, och så kanske man kan tillåta sig fantisera lite om sommarens ledighet…

Unn och sonen Jens.

Luis och dottern Lydia.

Lydia.

Kommentera

Husmorstips

måndag, 24 december, 2018 av Karina Ericsson Wärn

Så här i juletider kanske man behöver tänka lite extra på sina händer. Är handkrämen trist: spraya först lite parfym i handflatan. God jul!

Kommentera

Stilla jul i Paris

söndag, 23 december, 2018 av Karina Ericsson Wärn

Lugnet håller i sig. Igår blev det ostron följt av godaste pizzan i sällskap med ”barnen”. Ostronen åts hos ostronhandlaren i vår saluhall Marché Saint-Germain, pizzan hos anrika Da Pietro. Idag strilar regnet ned vilket blir en bra fond mor det horisontalläge som jag tänker skall dominera den här dagen. Fortsätter att läsa Ian McEwan, som jag tycker allt mindre om som författare för varje sida som går. Så kan det gå.

Kommentera