Haha. Går in på en bar för att gå på toa. Tappar dagens sista inbjudan på toalettgolvet. Finns inte en chans i världen att jag tänker plocka upp den. Golvet är plaskblött. Håller med den andra granntanten, damtoaletter är såååå snuskiga. Och jaha, där fick arbetsdagen ett naturligt slut.

På vägen hem slinker jag in på Le Bon Marché. Köper strumpbyxor, alltid samma svarta från Wolford. Köper en rundringad svart tröja i merinoull. Har redan två likadana. Sådan är jag. Köper likadana plagg hela tiden. Provade sedan en kashmirkappa hos MaxMara som inte riktigt motsvarade förväntningarna. Och det var väl kanske tur.

Dröjde sedan lite vid Célines kollektion, sydd i samma rutor och material (mer eller mindre) som pryder alla hemlösa och papperslösa stora kvadratiska plastväskor. Jag har alltid gillat de där väskorna, tyckt om färgerna och rutorna. När de nu förvandlats till lyxplagg, har varken mönster eller palett blivit sämre, men kläderna ger en dålig bismak. Arbeta med ”låga” material är inget ovanligt inom konsten eller bland designers som inte har några pengar. När ett lyxföretag gör det, tycker jag bara det känns cyniskt. Hur snyggt slutresultatet än må ha blivit.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Ryska Valentin Yadashkins visningar har framförallt en sak som lockar mig: publiken. Alltid fullt av trådsmala ryskor iklädda mer eller mindre lyckade ansiktslyftningar, och überlyxiga kläder förstås. De flesta har naturligtvis valt stundens märke. Hinner prata lite med Martina Bonnier om vilka designers jag skall fånga in till DV Mode för intervju och presentation. Vår lista ser bra ut kan jag säga. Att få till en intervju är dock inte gjort i en handvändning. Minst ett halvårs bearbetning brukar krävas. Tjat. Smicker. Skicka gamla jobb som visar vilket sammanhang de hamnar i. Mer smicker. Lite lagom nonchalans. Några brev till. Och så vidare …

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google