Nobeldagen

måndag, 11 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Gårdagen var underbar på många vis. Granntanten och jag tog taxi till Konserthuset och prisutdelningen. Njöt av att få sitta och bara ta emot vackra synintryck, fin musik och briljanta tal. Naturligtvis bar Sara Danius en makalös högtidsdräkt som jag tycker var så Daniusk som det bara kan bli. Efteråt blev det färd till Stadshuset och Nobelbanketten. Golvdrag och kyla behövde man inte oroa sig för, tvärtom. Det blev varmare än varmast under aftonen, och jag var väldigt tacksam över att jag valt bort strumpor. Mitt bordssällskap var idel trevliga personer (förstås) – och gäster till litteraturpristagaren. Fick alla språk jag kan. Vid bordet fanns också Agneta Pleijel vars senaste bok ”Doften av en man” var en för mig väldigt stor läsupplevelse. Att jag blev fångad redan i inledning var i ju för sig inte konstigt, den beskriver en utsikt över en vacker grön liten park. Min park! Vi bor i huset bredvid varandra, har det visat sig. Efter att middagen var avslutad och pristagarna hållit sina briljanta och mycket spetsfundiga och humoristiska tal – så bröts toffeln och dansen kunde börja. Då gjorde jag och granntanten en Askungesorti, då vi hade varsin arla morgondag att tänka på. Nu har högtidsdräkten åkt upp på en galge, där får den vila sig fram till och med den 20/12 då det är dags för Svenska Akademiens Högtidssammanträde. Men fram till dess skall det resas till Paris, tillbringas många timmar på kontor. Och så ska det dammsugas lite. Smått och stort som vanligt.

Kommentera

Testar Nobelstassen

lördag, 9 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn

När ens vardagsklädsel inte styrs av strikt klädkod kan det vara viktigt att prova Nobelstassen, och liksom gå in den, så man känner sig bekväm när det väl gäller. Sagt och gjort. Min hos granntanten skräddarsydda stass består av kjol med löst släp i organza samt blus. Allt i piggt svart. Var genast tvungen att stuka till det hela lite, för att inte känna mig FÖR elegant (förlåt Thomas och Reza..). Så bort åkte rosetterna runt ärmarna, som jag själv beställt. De blev istället till två skärp med flott rosett runt midjan. Och blusen blev lite väl kysk så den kommer jag låta vara mer uppknäppt än planerat. Med rätt behå under, och halsbandet placerat på rätt ställe så kommer det bli bra. Vad gäller skorna så har jag inte riktigt bestämt mig ännu, det lutar åt ett par vinröda mockaskor med öppen tå (som jag glömt bort fanns i garderoben). Faller valet på dem, så kommer jag begå etikettsbrott då strumplöst inte anses som korrekt klädsel. Men dags att bryta just den konventionen.

Kommentera

Svårt

lördag, 9 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Om man läser dagstidningspressen, är det minsta intresserad av kultur – så vet man vad som händer och hänt på min arbetsplats Kulturhuset Stadsteatern. Vad jag tycker, kommer jag inte att vädra här. Inte just nu. Det är alldeles för svårt, komplext och smärtsamt. För tillfället gör jag dock vad som behöver göras. På hemmaplanet handlar det idag denna lediga lördag om allt det vanliga, tvätta och handla lite basvaror. Tänker ta mig en längre promenad. Och imorgon är den stora Nobeldagen. Ska bli skönt att bara sitta och ta emot, ta in.

 

 

Kommentera

Sin gilla gång…

torsdag, 7 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Arbetsvardagen har sin gilla gång, oavsett vad som händer. Business as usual, helt enkelt. Jag har ett uppdrag, och en publik att tänka på. Att ligga sig raklång och stirra upp i taket då och då, skall man dock inte glömma bort att göra. Igår följde jag mitt eget råd – och intog horisontal läge hemma i soffan ett tag. Mycket välgörande. Och idag skall Nobelstassen hämtas …

Kommentera

Herrar på vift

onsdag, 6 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn

Gårdagen avslutades på ett förnämligt vis, med de här två herrarna. De arbetar just nu för fullt med att repetera My Fair Lady och har flera månader av gemensam samvaro på scenen att se fram emot. På fredag är det premiär! Stora scen på Kulturhuset Stadsteatern. Spark, spark.


Robert Fux och Johan Rabaeus.

Kommentera