Idag har jag sett två intessanta utställningar. Först en minst sagt excentrisk samling på Maison Rouge. Sedan en makalös exponering av den välklädda fransyskan AMs garderob på Musée Carnavalet. Hade trevligt sällskap av mamma. Vi åt en urgod tapaslunch i Marais. Hann också med att kika på Helene Schmitz magiska bilder på Galleri Maria Lund. Avslutningsvis blev mamma sugen på lite nytt julpynt..
Sådärja. Nu har jag varit och mött min mamma på Charles de Gaulle. Hon kommer göra Paris osäkert i en vecka. På riktigt. Sådan är hon. På väg ut till flygplatsen var jag bara tvungen att göra en krok in i Luxembourgträdgården. Den gnistrade så vackert i höstsolen.
När det kommer till makeup är jag sparsam. Nej, nu ljög jag. Att få till ett naturligt ansikte tar en evinnerlig tid, samt kräver en hel del produkter. Hur jag rengör ansiktet på kvällen (slarvar aldrig) har jag berättat förut. Jag har även talat om hur jag gör på morgonen, och hur jag häromdagen höll på att hamna i någonslags existentiell kris eftersom min favoritfoundation från Dior tagits ur sortimentet. För det mesta försöker jag hålla mig till samma märken och rutiner.
Läppstift kan jag dock utan besvär laborera lite hur som helst med. Granntanten Camilla förser mig dessutom ständigt med nya. En sak är dock viktig: de måste vara röda. Riktigt röda. Favoriterna kommer från Dior, de är lite torra och måste läggas på omsorgsfullt med pensel, först måste konturerna också dras upp med penna. Ibland lite tröttsamt. Varför inte prova på något nytt, tänkte jag häromveckan. Sagt och gjort. Jag investerade i Cliniques chubby stick intense, färgen 03 mightiest maraschino. Läppstiftet är som en oljekrita. Lätt att applicera. Gör läpparna mjuka. Får till förvånansvärt bra yttre kanter, utan vare sig pensel eller penna. Perfekt att ha i fickan alltså, när färgen behöver bättras på, vilket den tyvärr behöver göras ofta i det här fallet. Stiftet är mer som en vårdande historia med färg, än ett bra sittande läppstift. Men perfekt ändå. Särskilt lite kallare dagar när läpparna tenderar att bli lite torra.
Intressant. När man gör research kan man hamna var som helst, nästan. Just nu håller jag på och fördjupar mig i smink som protest, och har då trillat över en historia om en kvinna som stämt Lancôme. Enligt stämningen så håller Lancômes foundation inte vad reklamen lovar: att den naturliga looken skapad med hjälp av deras foundation skall vara i 24 timmar. Och det är just detta med timmarna som är den springande punkten. Kvinnan är ortodox judinna och lever därmed efter religiösa ”lagar” som förbjuder henne att applicera makeup från fredagens solnedgång fram till lördag natt. Hon vill alltså verkligen att den makeup hon konstfullt lägger strax innan solen går ned på fredag afton, verkligen sitter i sina utlovade 24 timmar. Och det gjorde inte Lancômes foundation. Hur det gick? Det vet jag faktiskt inte. Jag har redan gått vidare i nätets oändliga bibliotek. Och nu skall jag gå ut med Kim som fått en jacka. Han har nämligen börjat frysa så. Kanske har det med åldern att göra. Nästa gång fyller han nio. Vädret spelar förstås in. Paris är snart helt avlövat.
Jag arbetar. Maken sköter hushållet. Idag blir jag först trakterad en Kir vin blanc. Sedan kommer kalvkotlett på italienskt vis, det vill säga kryddad med nystött svartpeppar, grillad utan fett på hög värme. Serveras med citron, tomatsallad och ugnsstekt potatis. Lyx.
Kommentera