Igår afton var jag på en trevlig apéro hemma hos galleristen Ciléne Andréhn och dottern Chloé. Champagne rakt igenom. Underbart. På plats var också vännerna tillika den dynamiska duon Maya Eizin och Bruno K. Öijer, När det var dags att säga godnatt sade jag att jag tänkte gå och lägga mig med en dålig deckare. Det tyckte förstås Bruno var dumt, en ordkonstnär som han är. Han föreslog läsning av L’Homme qui regardait passer les trains, av Simenon. Sagt och gjort! Nu ligger den på nattduksbordet. Kvällen var ytterst dunkel, men Bruno känns igen på sitt signum: hatten. Och Maya på sin alltid så snygga frisyr. Nu väntar ett arbetspass vid tangenterna. Ett förord skall skapas.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Efter att förmiddagspasset vid tangenterna var avklarat blev det dags för en Kimpromenad i Söndagssolen. Och hela tiden snubblar man på något nytt här i Paris. Strax söder om Port-Royal trillade jag på ett kloster med egen butik. Tyvärr var butiken stängd, men den måste undersökas en annan dag då skylten utlovar både kryddor och parfym. Passerade sedan förbi Fondation Cartier som visar en stor Latinamerikansk historia. Efter att ha sniffat på olika råvaror på Boulevard Raspail blev det dags för test av ny krog att kanske skriva om.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Juletid bjuder Paris borgmästare på gratissnurr i karusell. Mina numera vuxna barn, har åkt varv efter varv i den här fina karusellen på place Saint-Sulpice när de var små. Gårdagens middag intogs för övrigt hos Les Racines, en bekant adress för er som hängde med oss till Paris. Vildsvinspaté till förrätt. .

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google