En av aftonens visningar hölls på Sorbonne. Praktiskt för mig som bara har en minuts promenad till det gamla anrika lärosätet. Alltid spännande att få se Paris olika historiska byggnader från insidan. Modellerna blir efteråt skjutsade på scooter till nästa visning. Det är brådis, att fastna i trafiken är inte att tänka på. Någon president på scooter syns dock inte till. Jag hastar hem till tangenterna och en snabblagad middag. Spenat och kalkon.
Rusar hem mellan ett par visningar för att bokstavligen ladda batterierna i kamera och mobil. Strax springer jag ut igen. Passar på att göra mig en kopp stärkande grönt te medan elektriciteten gör sitt. Naturligtvis har det kommit ännu fler inbjudningar. Trevligt. När jag sprättade upp kuverten kom jag dock att tänka på den gång då jag blev anklagad av en modetidning för att stjäla deras inbjudningar till visningarna. Detta hände sig för något litet år sedan, och sällan har jag blivit så paff. Jag har bevakat Paris modevisningar sedan 2003. Vi är faktiskt inte så fruktansvärt många kvar som hållit på i elva år, många försvinner och ersätts av nya ansikten. När det kommer till det där att stjäla inbjudningar kan jag för det första inte förstå hur den anklagande personen i fråga trodde att det skulle ha gått till. Inbjudningarna levereras ju till mig, de står i mitt namn, och de är försedda med min adress. De hamnar hos conciergen som tar hand om all post, ibland dyker de upp med ett bud som pinglar på dörren. Nåja, anklagelsen bottnade väl i att personen i fråga inte tyckte sig ha fått tillräckligt många, och framförallt inte ”rätt” inbjudningar. Bara ett beklaga.
Cirkusen har börjat. På en av visningarna var vi några som blev insläppta medan repetitionerna fortfarande pågick. Naturligtvis blev just den visningen så försenad att jag och ett hundratal missade nästa. Suck. På samma visning lyckades de stackars för unga och orutinerade modellerna med konstycket att inte gå mitt på catwalken, vilket fick fotograferna att rasande skrika GÅ I MITTEN på olika språk under hela visningen. Och inte blev det bättre när en av de stackars modellerna fastnade med klackarna i fållen och inte kunde ta ett steg till. Just nu har jag paus oc lunchar på Lafayettes matavdelning.
Kommentera