Utan väldoft känner jag mig naken. Min doftgarderob är betydligt större än min kläd-dito. Till heta sommardagar föredrar jag krispiga lätta citrustoner. En doft jag ständigt återkommer till är klassikern Acqua di Parma. Den får slå följe med mig idag när det skall djupdykad i surrealismen. Ikväll är för övrigt stor vernissagekväll i Paris, alla Marais tongivande gallerier har öppning. Vi kommer förstås att mingla runt mellan utställningarna, med Acqua di Parma som sällskap.
På lunchen promenerade vi över till ön Cité och köpte lite blomster. Alltid lika spännande att nosa runt där. Sedan en rask promenad hem till tangenterna igen. Och maten. Ikväll blir det en fransk klassiker. Kanin i senapsås gjort efter eget huvud. Vänder kaninbitarna i lite mjöl. Bryner i smör och olivolja. Saltar och pepprar. I med en finhackad gul lök och förkokta morotsslantar. Bryner. I med lite vitvinsvinäger. Låter puttra. I med kycklingbuljong. Får småputtra ca 40 min. I med stark senap, jag tog två olika sorter, sedan i med creme fraiche. Putter putter. Medan kaninen puttrat har jag mejlat olika museer världen runt om lite olika modesaker och ting. Grytan serveras med kokt potatis och iskallt vitt vin i glasen. Till dessert kommer det att bli en aprikosomelett av maken, efter urgammalt berömt recept.
Höjer blicken under morgonpromenaden. På terrasser och i höga öppna fönster står män ovetandes (?) om varandra och knäpper sina ljusa skjortor. På en terrass vattnar en kvinna blommorna. Klockan sju är hon iklädd vit morgonrock och rött läppstift. Hennes mun lyser lika starkt som pelargonerna. I Luxembourgträdgården får Kim strosa fritt medan jag springer sicksack mellan träden. Jag ser att han tycker jag beter mig konstigt. På vägen hem passerar vi lunchstället Au Petite Suisse som häromdagen inte kunde servera omelett. De hade inte fått sin leverans. Ägg tänkte vi. Men ett sådant låg ju i stekt format på min Croque Madame. Det var dunken med omelettmix som inte kommit. Det nya franska köket. Suck.
Kommentera