Urk för att vara förkyld när staden ligger insvept i 27 plusgrader. Men det är bara att nysa i armvecket och se tiden an. Min hud gillar inte förkylningen. Näsan sköter jag om med Eight Hour Creme, och till ansiktsrengöringen köpte jag nu på eftermiddagen en rengöringsmjölk från ett av mina favoritmärken. Det gäller att vara snäll mot sig själv.
Snyter mig. Blaskar mig under armarna. Kliver i min bläckblå MaxMara kjol och kommer ihåg att sätta på mig en skjorta. Går sedan förkyld och febrig en runda runt kvarteret med Kim. Lämnar mobilen (kameran) hemma. På vår korta promenad ser jag allt det här: en bulldog som sitter i ett fönster och solar, en korgstol som är ute på promenad (endast flyttgubbens ben sticker fram där under), en kille i badbyxor och inget mer (kanske hade han något på fötterna), en farbror som blöder näsblod, fem personer som alla bär ljusblå kläder, hunden Biba sovandes utsträckt tvärs över trottoaren, ett berg av champagnelådor.
Kommentera