Idag blev det en liten utflykt. Vi tog metron till Neuilly, där grannfarbrorn Johan Rabaeus tillbringat en tid av sin uppväxt. Vi promenerade ut på Ile de la Jatte, men där var de smala gångstigarna så överfulla av framrusande joggare – att vi rätt snart vände om och tog bron över till fastlandet igen. Sedan sattte vi oss på buss 82 och susade genom ett nästintill folktomt Paris. Vid Eiffeltornet var det förstås tjockt med turister, som alltid. I Montparnasse hoppade vi av lätt hungriga. Varför inte äta på La Coupole? En gång en stjärna både till både krog och nöjespalats (vi pratar 1930-tal…och i viss mån även 1960-tal) … idag ett brasseri i en kedja med rätt standardiserad meny, och mest folk på kort Parisbesök bland borden. Men vi åt gott, själv satsade jag på sniglar följt av en köttbit och sist lite ost. Sedan blev det en stärkande promenad hem till dyschan och en siesta.
Sardiner, Burrata och pesto
Igår blev det grillade sardiner till middag. Vansinnigt gott. Men fiskdoften har tyvärr bitit sig fast lite väl hårt i köket, så nu har kakel och golv fått sig en avtorkning med ättika. Till fisken åt vi Burrata med tomater och basilika,sedan satt vi i värmen på torget utanför. Idag blir det pasta med en enkel pesto, och jordgubbssoppa. Sedan en långsam kvällspromenad.
Det är synd om människorna
Det är synd om människorna, skrev August Strindberg. Återfinns raderna måhända i ”Ett drömspel”? När Camilla och jag startade Oss Granntanter Emellan kom vi överens om att avstå från att ta politisk ställning i våra inlägg. Ett löfte som inte bottnar i att vi är åsiktslösa eller politiskt ointresserade. Tvärtom. Nej, tanken på att avstå från politiskt färgat tyckande handlar mer om att vi vill att Oss Granntanter Emellan skall vara en fristad och en läs- och bildupplevelse för alla. Att vi skriver mer om tomater och vintage, än om mänskliga rättigheter och höstens val, handlar alltså inte om att vi är helt kokobello i huvudknopparna. Att vi ibland TYCKER vet ni ju, och naturligtvis tycker vi på varsitt håll en hel del om det som just nu dagligdags händer på Ghazaremsam. Att Israel mördar barn som leker på en sandstrand, är fruktansvärt. Hemskt är det också att Ukrainska separatister skjuter ned ett civilt flygplan och 295 oskyldiga människor dör. 100 av dem dessutom AIDS-forskare. ”Det är synd om människorna”, är en underdrift.
Kommentera