På kvällen är temperaturen som bäst. Igår svepte även en skön kvällsbris över vårt kvarter. Vi tog en sväng runt Saint-Sulpice, avslutade med ett glas hos Au Petit Suisse.
Vilka Pariskvällar
söndag, 27 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn
Saigon
lördag, 26 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn
Vaknar av barnskrik. Det var längesedan det hände. Imorse var det portvakterskans barnbarn som levererade gapet. Fast mest skriker portvakterskan som är barnvakt åt sina tvillingflickor på tre år varje torsdag + fredag. Och nu även en lördag. Hennes barnuppfostran lämnar mycket att önska, enbart negationer öser hon över de små. Rör inte! Sluta! Nej! Fy! Inte undra på att de börjar gråta . Ljudet studsar ut på gården genom portvakterskans öppna fönster, och får hela fastigheten att liksom sköljas över av denna eländiga mänskliga orkester. Suck. Vi flydde småningom fältet till femte, där vi efter ett planlöst promenerande slog oss ner på en vietnamesisk krog, Saigon, för lunch. Det vi fick var väl okej, inte mer. Så det blir inget återbesök.
Saltimbocca
fredag, 25 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn
Haute Parfum
fredag, 25 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn
Imorse gav jag mig ut tidigt för att göra en intervju med en ytterst intressant och trevlig kvinna. Vi sågs hemma hos henne. Vilket visade sig vara ett stenkast hemifrån mig själv, så morgonpromenaden blev kort. Men vilken morgon! Paris låg insvept i ett lätt dallrande fuktdis. Varmt förstås. På vägen hem tittade jag hos Annick Goutal som skapar dofter i kategorin Haute Parfum. Frankrike stoltserar inte enbart med Haute Couture förstås. Gick ut med en flakong Chevrefeuille, som doftar underbart av vita blomster. Nu skall jag sätta mig och skriva, i ett uppmuntrande moln av väldoft.
Knackelibang i Paris
torsdag, 24 juli, 2014 av Karina Ericsson Wärn
Jösses. Nu bara låter det för mycket. På ett av grannhusen knackas fasaden ned. Tack och lov görs det för hand. Hade maskin använts hade vi fått ta in på hotell, långt bort. Nästa ljud är ett våningslarm mitt emot. Där bor en lätt dement dam, Madame Flammarion (som förlaget), som inte kommer ihåg att hon måste stänga av larmet när hon kommer hem eller öppnar fönstren, så det tjuter titt som tätt.
Tog en promenad i Luxembourgträdgården med Kim och maken. På Rue Fleurus åt vi en enkel lunch: sandwich mixte och en Panaché.
Precis som i Sverige, och Turkeriet, håller värmen ett stadigt grepp om dagar och nätter. Återigen blir det gazpacho till middag, följt av citronkyckling och grillade grönsaker. Platta persikor till dessert. 
Kommentera