Just nu är dagarna tryfferade med möten. Åker hissar och tunnelbana non-stop. Igår blev jag för övrigt ombedd att uttala mig om folkpartiets kulturpolitk. Det var en tant på gatan som ville ha besked. Jag blev lite konfunderad tills jag förstod att hon förväxlade mig med politikern Madeleine Sjöstedt. Tyckte jag levererade rätt bra svar.
Turkisk mandelkräm låter nästan som en ljuvlig ätbar dessert. Och mandelkrämen jag fått av Camilla, tror jag nog man skulle kunna äta, utan att drabbas av alltför tokiga följder. Fast nu är ju den magiskt doftande krämen avsedd för utvärtes bruk. Och på den avdelningen tjänar den fint. Varannan afton smörjer jag in mina trötta fötter med mandelkrämen, somnar med den fina doften i näsan, och vaknar lättfotad. Man tackar.
Promenerar ned till city med Karin Mamma och dottern Lydia. Den senare lite mör efter gårdagens fysinsats: midnattsloppet. Mål för dagen: det långa bokbordet på Drottninggatan. Också det en folkfest. Utanför porten stötte jag ihop med tjifen. Välmejkad som vanligt. Väl hemma igen intog jag min favoritposition, tillbakalutad i soffan. Skall egentligen gå och springa med granntanten och Johan kl.16.30. Men vet ni vad. Jag skiter i det.
Kommentera