Ikväll äter jag middag med mig själv hemma på Götgatsbacken. Ser fram emot en lugn afton. Har inte orkat handla, men hade faktiskt ett tråg kalvfärs i kylen. Tänker göra kalvfärsbiffar smaksatta med kapris, senap, salt och peppar. Till det kommer jag att servera stekt timjanpotatis och ett citron- och sardellsmör, samt ett glas Chardonnay.
Veckan har varit kryddad med goda middagar på annan adress. Något som passat mig utmärkt då tid för matinköp och matlagning inte har funnits, och min privata kock (maken) befinner sig i Paris. Först åt jag fantastisk torsk hemma hos Charlotte och Daniel Birnbaum. Runt köksbordet satt som vanligt idel konstfolk, bland annat det helt underbara paret Anna-Stina Malmborg och Göran Häglund. Två stora mecenater och konstfantaster.
När dåvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth år 2007 markerade sitt stöd för Moderna Museet tankar om ”Önskemuseet” genom att skjuta till fem miljoner kronor till det så kallade Andra önskemuseet, så trädde den pensionerade läkaren och docenten vid Karolinska institutet Anna-Stina Malmborg fram och trumfade statens bidrag genom att skänka 5,2 miljoner. I SvD kommenterade Anna-Stina Malmborg gåvan så här:
–Jag vill gärna bidra till inköp av kvinnlig konst, det har verkligen tagit tid för kvinnan att inta sin plats i samhället. Nu är det de kvinnliga konstnärernas tur, kommenterar Anna-Stina Malmborg, tidigare ordförande för Moderna museets vänner under tolv år.
Det är underbart när förmögna personer ser till att pengarna kommer andra till godo. Anna-Stina Malmborg och Göran Häglund har för övrigt en egen stiftelse som också möjliggjort att Karolinska Institutets pris för forskning i medicinsk pedagogik årligen kan delas ut. Och där handlar det inte heller om några struntsummor man delar med sig av. Och naturligtvis har man också donerat betydande verk, både till Moderna Museet och Dansmuseet i Stockholm. Runt bordet satt också spirituella Pontus Bonnier vars familjs donation till Moderna Museet tidigare i år du kan få veta mer om genom att klicka här.
Fiskmiddagen följdes sedan av en köttmidag kvällen därpå, på kvarterskrogen Bistro Sûd tillsammans med Karin Mamma Andersson, och igår bjöds jag på an makalöst god älggryta hos min väninna Helena Nordström. En riktig lyxvecka helt enkelt. Nu undrar jag bara vilket bord jag och Kim skall sätta oss vid i afton?
Idag är också en arbetsdag. Skriver listor till tekniker och verkstäder över vad som skall byggas, målas och svetsas och glasas och det ena med det andra … till utställningen ASYLUM. Laddar också inför Paris modevecka som startar på tisdag den 23 september. Då är jag på plats med anteckningsbok, penna och liten kamera. Roade mig med att titta i mitt eget textarkiv, för att se vad jag tyckte om det mode som presenterades i Paris för exakt TIO år sedan. Och hur blev det, slog detaljerna och de olika anslagen igenom? Nedan hittar ni ett kort utdrag ur min rapport till Svenska Moderådet, som alltså handlar om vårmodet 2005, som presenterades i Paris hösten 2004. Bilderna är från visningarna jag nämner (Yohji Yamamoto x 2, AF Vandevorst x 2, Balenciaga x 1, M Marongiu x 1, Atsuro Tayama x 1).
Hmm, var är provokationerna och var är punken? Efter att betat av ett antal visningar kan jag inte låta bli att reflektera över att jag känner mig en smula olustig. Allting är liksom så snällt. Det är så snällt att någonting måste vara fel. Visserligen är det inget tekniskt fel på Yohji Yamamotos kollektion, som presenteras som en hyllning till den gamla haute-couture mästarinnan Madame Grès (1903-1993).Vita konstfullt skurna krispiga skjortor ihop med ankellånga svepande svarta kjolar parat med nonchalant uppsatta 1910-tals frisyrer är lika vackra att se på som ett skickligt spelat parti schack. Ärmarna är smala. Skjortorna, ibland förvandlade till fotsida tunikor, är ömsom konstfullt draperade ömsom vridna och knutna. Vitt, svart, orange och åskmolnsgrått dominerar. Opakt samsas med halvtransparant och här och där finns inslag av vacker gammaldags spets. Men då kollektionen mer refererar till tidigt 1900-tal och det gamla Grekland än Yamamotos egna ”lagar” om brott mot traditionell tillskärning, så känns den just bara vacker. Och det kanske räcker.
Hos duon A.F. Vandevorst hettar det dock till en smula, och samtiden känns inte alltför avlägsen. Basen är svart. Kjolarna små, korta och silverglittrande. Topparnas ärmar effektfullt uppslitsade. De under-knäet-långa ”puff” leggingens med mudd nedtill – kommer vi definitivt att få se mer av. Och de glittriga bootsen gör A.F. Vandevorsts förenklade trenchcoats och bikerjackor till något extra. Snyggt och kaxigt.
Nicolas Ghesquière kör safe och använder sig av huset Balenciagas egna arkiv som inspiration. Resultatet är en ytterst bärbar kollektion för mogna kvinnor utan vare sig lust eller behov att provocera. Snåla v-ringningar har blivit till halterneck. Detaljerna består av guldknappar och blixtlås på tvären. Överdelarna för kvällen är av modell tubtop. Elgant, men en smula småborgerligt. Inte heller hos Sophia Kokosalaki fanns det något som oroade. Allt var sedesamt knälångt. Förbi passerade vackra klänningar så skimrande att de såg ut som in och utvända snäckskal. Allt förstås konstfullt draperat på ”Kokosalaki vis”. Bortsett från ett svart inslag bestod färgpalleten av solblek grått, beige, puderrosa, sand, blekt jadegrönt och skirt bebisblått.
Den lite småborgerliga looken återkom hos Marcel Marongiu. Sandfärgade skruvade draperingar bildade smäckra aftonklänningar. Byxorna var knälånga och jackorna 50-tals korta. Vitt, blekrosa och grågrönt dominerade. En garderob som med all säkerhet skulle ha fått mycket väl godkänt av stilikonen Audrey Hepburn.
På Atsuro Tayama hade jag höga förväntningar. Och eftersom han rört sig i de vridna draperingarnas land så länge – så trodde jag nog att det ut på catwalken skulle komma en hybrid av Yamamoto och Kokosalaki. Men istället vällde det fram en flod av olika stilar. Grågröna kakijackor och brungrå kjolar i grov urtvättad bomull försedda med rader av skärp samsades med små syrenlila skolflickskoftor. Randiga collegetröjor med luva i brunt och bebisblått krockade med sofistikerade bläcksvarta konstfullt draperade generösa toppar. En rutig cowboyskjorta med krås flirtade med gasvävstunna ”bandage” överdelar. Det var som om någon blandat ihop ”Det lilla huset på prärien” med ”Hem till gården” och sen kryddat det med lite ”Fame”. Lite för mycket av det goda liksom. Till och med anspelningar på ett grekist Zorba tema passerade revy. Men, de muddiga naturfärgerna, de kortärmade skjortklänningarna med batiktryck, bröstfickor och svung i kjolen – kommer definitivt att bli en av vårens stora stilar. Lite amerikanskt helylle kombinerat med förnuftigt 70-tal.
Igår fick jag frågan: vad gör en curator? Svaret är: utställningar. Jag har precis avslutat ett morgonmöte med Maria Miesenberger som skall vara med i utställningen ASYLUM.
Curatorarbetet innehåller förstås en mängd delar och moment. Har precis varit tvungen att lista vad jag gör i min roll som Chefscurator för Design på Kulturhuset Stadsteatern. Listan ger nog ett bra hum om arbetets omfattning. Viktigast är förstås att ha en bra idé, sedan kunskap och ett kontaktnät samt inte minst ”cred” och ett förflutet (så att de man bjuder in har ett förtroende för en) – först då går idén att fylla med de arbeten och namn man vill ha och processen från idé till ett innehåll som går att presentera för en publik i utställningsformat kan genomföras.
Min egen erfarenhet ser ut så här: Jag har under sammanlagt 31 år arbetat som curator, gallerist, konsthallschef, myndighetsdirektör, kursansvarig vid konstnärlig högskola och utställningsproducent. Ibland har jag innehaft flera av de där rollerna samtidigt. De senaste femton åren har jag också skrivit artiklar om mode för både dagspress och magasin, samt författat tolv böcker, de flesta om mode.
Just nu gör jag detta (bland annat) på Kulturhuset Stadsteatern i min roll som chefscurator i arbetet med ASYLUM:
1. Ansvarar för framtagandet av utställningsidé, innehåll och utformning.
2. Formulerar inbjudan till att deltaga respektive låna ut till enskilda utövare, institutioner och modehus.
3. Gör en utställningsbudget.
4. Skapar av en moodboard samt PP-presentation som förklarar innehållet för medverkande/marknadsföringsavdelning/produktionsteam med flera.
5. Söker externa medel. Ansökan till Mondriaan Foundation uppgår till 45 sidor och innehåller bland annat budget, besöksstatistik och dokumentation av tidigare utställningar och Kulturhusets verksamhet. Allt översatt till engelska.
5. Utställningen har 15 medverkande. Somliga av dem företräds av gallerister, museer, dödsbon har assistenter eller andra mellanhänder. Jag kommunicerar dagligdags med cirka 45 personer på ett antal olika språk.
6. Jag skriver och administrerar alla avtal själv (kopierar, lämnar till signering, postar, arkiverar, lämnar till registrator). Det är låneformulär, samarbetsavtal, utställningsavtal.
7. Jag besöker själv alla medverkande, långivare, assistenter och set-designers.
8. Haft möte med oberoende säkerhetsexpertis när det gäller alternativa rumsliga lösningar för att kunna bemöta husets egna säkerhetskrav (tomt mittskepp, det vill jag inte ha) med egna hållbara argument.
8. Framtagande av ritning till tekniker, snickeri och måleri. Ritningen omfattar rumsliga lösningar, tekniska lösningar (black box, infällning av back-projection, kompressor-rum, med mera) och lösa snickeriarbeten som podier och vitriner.
9. Framtagande av tekniska specifikationer när det gäller film, ljud och ljus.
10. Hämtar och levererar film och annat tekniskt material till it-avdelningen för uppladdning till hårddisk.
11. Skriver alla texter: introduktionstext, texter om alla medverkande, texter i utställningen, presstexter, texter till sajten med mera. Översätter allt själv till engelska.
12. Formger utskick och informationsblad.
13. Formger väggtexter och utställningstexter.
14. Fotograferar samtliga arbeten att ha som dokumentation, pressbilder och vid marknadsföring.
15. Förbereder material som kan användas i pedagogiken och vid visningar.
16. Planerar programverksamhet.
17. Sköter all logistik kring transporter och tull, lokala såväl som internationella (Soeul, London, Paris).
18. Gör alla inköp, från USB-minnen på Claes Olsson till fotografier från Victoria & Albert Museums bildavdelning i London.
19. Ja…listan kan göras hur lång som helst. Jag sköter allt från kopiering och frankering till val av väggfärg och däremellan har jag det konstnärliga ansvaret för innehåll och utformning samt inte minst idé.
Uppdatering: En läsare hörde av sig och undrade om jag slutat skriva modeböcker. Absolut inte. Vid sidan av att vara Chefscurator för Design på Kulturhuset Stadsteatern rapporterar jag också från Paris modescen, föreläser, skriver artiklar samt arbetar ständigt med en ny bok.
Kommentera