Rue de Buci och Peng Yu

lördag, 22 november, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Går en promenad ner till Rue de Buci för inköp av dagens bröd. Och har man sett, solen skiner! Efter lunchen skall jag till Galerie Emmanuel Perrotin för att inspektera ett verk som skall fraktas till utställningen Asylum på Kulturhuset Stadsteatern. Verket heter DEAR och är skapat av den kinesiska konstnären Peng Yu. Jag såg DEAR första gången hösten 2013 i en utställning curerad av kollegan Jerôme Sans, och har haft det i bakhuvudet sedan dess. När jag sedan började skissa på vad Asylum skulle handla om och innehålla, så fanns där en given plats för DEAR. Hur verket ser ut? Ja det får ni se i februari.

Facebook

Twitter

Google

Kommentera

Karinas Blogg

Jakten på roten

lördag, 22 november, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Vissa saker går inte att få tag på i Paris. Som pepparrot till exempel. Igår köpte vi en vacker turbot, dvs piggvar, på matmarknaden vid Place d’Italie. Till piggvaren tänkte vi servera kokt potatis (mycket godare potatis här i Franrike än i Sverige) skirat smör från Bordier som är ett handkärnat exklusivt smör som enbart säljs på marknader, inte i den vanliga matbutiken. Och så som pricken över i:et hade vi ju gärna velat ha lite riven pepparrot. Men det finns inte att få tag på. På marknaden vid Place d’Italie där de flesta handlarna är nordafrikaner så hade de aldrig ens hört talas om ”raifort” men blev väldigt nyfikna. En man googlade genast upp varan i fråga för att se hur den egentligen såg ut. Vilket inte fick någon pepparrot att dyka upp i verkligheten. Till slut hittade vi en burk pepparrot hos hälsokostdisken i Marchè Saint-Germain. Och hur smakade den då? Ja, helt okej. En viss sötma dock som man kunde varit utan. Och framförallt så infann sig inte den där smakexplosionen som man vill ha av pepparrot, och som kan leta sig långt upp i näsan så att ögonen tåras för en sekund. Vid nästa flight Svedala – Paris är det jag som tar med mig en tub pepparrot, eller två. Samt hundbajspåsar, det är det också brist på i denna sofistikerade stad. Vilket kan förklara en del…

Facebook

Twitter

Google

Kommentera

Karinas Blogg

Sonia Delaunay

fredag, 21 november, 2014 av Karina Ericsson Wärn

När jag igår var på Palais de Tokyo var det lika bra att kvista över till grannen, Musée d’Art Moderna. Där visar man just nu en makalöst fin och omfattande utställning med Sonia Delaunay. Målningar, skisser, tygcollage, plagg, filmer, kostymer, fotografier och tygprover och samarbeten presenteras på ett traditionellt vis – men samtidigt väldigt medryckande då Sonia Delaunay liksom var rörelse, inte bara form. Intressant att se hur en del av svenska 10-gruppens mönster, och även färgkombinationer, har en (humhum) tydlig föregångare.Den här utställningen vore kul att kunna presentera även för en svensk publik, undrar om den går att ta till Stockholm…

Facebook

Twitter

Google

Kommentera

Karinas Blogg

Inside på Palais de Tokyo

torsdag, 20 november, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Efter att avverkat förmiddagens skrivpass, samt ätit en bondomelett till lunch gjord på rester – så tog jag buss 63 från l’Odéon. For förbi Place Saint-Sulpice, vidare längs med Boulevard St Germain, förbi Assemble National och över till högra stranden och utställningen INSIDE på Palais de Tokyo. Utställningen handlade bokstavligen om det inre, från att vara instängd i ett rum och själv behöva komma på hur man skall ta sig ut (det vågade jag inte testa) till inre spöken och introverta tankar. Och hur det känns att arbeta nere i en gruva. I entréns tak hängde en kokongartad labyrint av plastfolie (!) som vågade besökare ålade omkring i. Och svenska Nathalie Djurbergs smått makabra filmer hade fått en madrasserad omgivning. Fin var installationen med regn inne istället för ute, och ja….det fanns helt enkelt väldigt många väldigt bra verk. Värt en omväg! HÄR hittar du mer info.

Facebook

Twitter

Google

Kommentera

Karinas Blogg

Boktips för matglada frankofiler

torsdag, 20 november, 2014 av Karina Ericsson Wärn

Igår bjöd som sagt maken på forell kokt i rosévin. Vansinnigt gott. Medan vi satt och åt var det en term inom matlagningen som vi inte hittade i minnets skafferi. Lätt ordnat. Vi plockar bara fram vårt lilla matlexikon: FRANSK ORDBOK av Mats Reidius utgiven av Natur och Kultur. I den finns allt man söker när det gäller råvaror och förfaranden. Som att guldfingersvamp heter MENOTTE och att MARYSE är den där skrapan som används för att få ut det sista ur bunkar eller kastruller. Och FENDOIR, det är naturligtvis en köttyxa. Är du matglad frankofil rekommenderar jag ett köp av denna excellenta bok. Kanske måste du ge dig ut på antikvariat.net