Igår bjöds det på god pasta vongole hemma hos granntanten och Johan. Gäst var också Benny Fredriksson, vd för ”huset” där jag arbetar. Det blev en trevlig afton. Och skönt var det att ha nära hem. Var tidigt på jobbet imorse, och fick ett trevligt välkomnande: ASYLUM på fasaden! Nu är det dags att lämna kontoret för en tur med ArlandaXpress. Aftonens flight har destination Orly, så vi ses i Paris!
Än en gång: tack alla ni som deltog i vår tantsalong. Det blev verkligen en trevlig eftermiddag och afton. På vår 2nd hand promenad gjorde jag själv två fina fynd. Ett halsband från Marni, och ett skärp från MiuMiu. Halsbandet ser inte så mycket ut på bild, men det är väldans fint på. Skärpet åker nog på i afton då jag skall hem till andra geanntanten och JR Vaden på middag. Tänker komplettera skärpet med svart vid kjol och svart skjorta. Eller pyjamas…nä, nu väntar några jobbmöten till.
Att snön igår byttes ut mot regn och slask bekom ingen av Tantsalongens gäster. På gott humör lyckades vi snitsla oss fram på Östermalm till Camillas tre 2nd hand favoriter utan att drutta på ändan. Utrustade med måttband fick alla lära sig hur man bäst går till väga när kläder skall inhandlas. Ta dina egna mått, mät sedan plaggen. Räcker plaggcentrimetrarna inte till är det ingen idé att prova. Alla köpte faktiskt något, somliga mer än andra. Och alla gjorde fynd måste jag säga, även jag. Men mina fynd tror jag att jag visar upp först i morgon….så länge säger jag bara Marni och MiuMiu…
Vi höll humöret uppe med hjälp av bubbel. Och som present fick alla inte bara varsitt måttband, utan också en handkräm från Weleda. Det gäller att hålla fnasigheterna borta så här års.
Kvällen avslutades sedan på väldigt charmiga Kung Carls Bakficka & Tre Rum och Kök. Kung Carl är ett gammalt familjeägt hotell vid Stureplan som rymmer både Salong, Bibliotek, Orangeri och Kök med skafferi. Här äter man franskinspirerat. Vår middag var förankrad i havets läckerheter. Kvällen inleddes med bubbel i Salongen, sedan serverades vi en 3-rätters middag i Biblioteket. Musse fick egen vattenskål och present i form av fint inslagna hundsnacks. Väldigt omtänksamt. Till förrätt fick vi bland annat lax och gubbröra samt små kanapéer – allt i lagom storlek. Huvudrättens lätt av fänkål anisdoftande fiskgryta var vansinnigt god och hade sällskap av vitlöksbröd och rouille. Finalen var en liten men ack så smakrik chokladkaka serverad tillsammans med en krämig vaniljglass. Efter middagen var det dags att skiljas åt.
Nästa arrangemang blir vår resa till Turkiet i vår. Vi håller just nu på med detaljerna, så fort vi har klart för oss hur vi skall resa, sova och ta oss hit och dit kommer vi att lägga upp info här på sajten.
Vill du veta mer om Kung Carls Bakficka kan du läsa här.
Vaknar upp till Stockholmsslask. Min kropp är på väg ut i hallen för att kränga på sig stövlar och famla efter Kims koppel när jag kommer på: Kim är ju i Paris. Liksom maken. Att ha hund sätter sig i ens rörelsemönster. Hundlivet planterar sig också i kroppen som en slags timer. Då och då är det dags att gå ut på promenad, oavsett väder och vind. Det är kroppen inställd på. Idag slipper jag. Har inte bestämt mig för om jag skall se det som en tillfällig lyx, eller som trist. Jag kan ju ge mig ut på promenad utan hund, men det är inte samma sak.
Lämnar den tomma hallen och gör mitt morgonkaffe. Slår mig ner i soffan med dagens SvD och fastnar på sidan 23 i Kulturbilagan. Joan Didion tittar ut från tidningssidan bakom mörka stora solglasögon. Hon slår inte bara världen med häpnad med sina texter, utan har nu också skapat rubriker som modeikon. 80 år fyllda har hon blivit ansiktet utåt våren 2015 för franska modevarumärket Céline. Ett märke med enorm status.
Det senaste året har jag om och om igen hört mig själv säga ”geriatrik är det nya svarta”. Och det helt utan ironi. Att var gammal är helt enkelt något som plötsligt blivit trendigt. Visst finns det sammanhang där ”gammal” alltid vägt tungt, där erfarenheter och visdom som kommit med åren har stor betydelse. Men modevärlden har inte precis hört till arenan där år och skrynklor haft en given plats. Nej, ni vet alla hur det helst skall se ut: ung och yngre, slätt och fast. Trender är alltid kortvariga. Så i ett trendperspektiv borde snart gammal vara passé, igen. Nu hoppas jag att det inte blir så, och här på Oss Granntanter Emellan gör vi ju vad vi kan för att avdramatisera detta med att åldras. Eftersom åldrandet är både naturligt och ofrånkomligt är det ju rätt meningslöst att lägga energi på att motarbeta det. Bättre att bejaka det, och att anpassa sig.
Hade jag råd skulle jag klä mig i Céline. Ju äldre jag blir handlar det om att fylla garderoben med kvalitet. Kvantitet har förvisso aldrig varit min grej. Billiga sladdriga material kom jag undan med som yngre. Men den mogna kroppen kräver en annan slags paketering, kanske hittar jag något nytt imorgon. Då skall vi ju ha Tantsalong med några av er läsare, en Tantsalong som inleds med en 2nd hand-promenad i Stockholm. Med något nytt menar jag alltså något gammalt.
Joan Didion nämns för övrigt i samband med Lina Kalmtegs recension av boken ”Women in clothes” som verkar otroligt intressant. Får släntra ut i snöslasket ner till Söderbokhandeln och lägga vantarna på ett exemplar. Om de inte har den så får de beställa den åt mig.
De övriga bilderna har jag hämtat ur boken ”Patina – Långa liv och årgångshem” som är en fantastisk bok utgiven av Bokförlaget Arena. Köp/låna den!
Kommentera