Igår hade vi kamraten Guy de Faramond på middag. Han hade med sig desserten: en Paris – Brest. En sanslöst mäktig historia skapad för första gången 1910 i samband med cykeltävlingen mellan Paris och Brest. Googla gärna för recept. Vad gör en rektor annars på en långfredag, utom att smälta gårdagens middag? Jo hon arbetar med lönekartläggning.
Livet måste gå vidare. Det bara är så. Tillbringar några arbetsdagar i Paris. Kollar på konst och design. Har möten. Skriver. Läser in mig på lagar och annat rektorsnödvändigt. Och ibland öppnar sig avgrunden, du fattas oss Benny!
Ovan: Sheila Hicks på Centre Pompidou. Nedan: Azzedine Alaia.
Nedan: aldrig mer kommer Benny Fredriksson stå utanför vår port. Att vara chef är ett ensamtgöra…
Nu är Milanodagarna slut. Dags att lämna plus femtongrader och ömsom sol ömsom regn – för minus åtta. Många modeintryck att lagra, smälta och analysera. Rick Owens utställningen är verkligen värd en omväg om man är en hängiven fan av mode i utställningsformat.
Kommentera