På förekommen anledning kommer här ett litet tips på vad man kan göra med en eterisk olja om man är förkyld.
Eukalyptusolja – Eucalyptus polybractea. Hör du till det morgontrötta släktet? Ta lite eukalyptusolja på tvättlappen till morgonduschen, så ska du se att starten blir lättare. En frisk uppiggare! Lindrar också värk och trötta muskler. Är antiseptisk och slemlösande och hjälper därför också vid förkylningsbesvär. Stänk 1-3 droppar direkt på en näsduk, och sniffa på den vid behov. Eller stänk 1-3 droppar i ett handfat med hett vatten, och dra in ångorna en stund. Bäst blir effekten om du lägger en handduk över huvudet så att det bildas ett litet ångtält.
Söndagslugnet härskar i 6e. Vi promenerar, lunchar och jag stuvar in lite saker i min lätta nylonbag från svenska Sandquist. Om några timmar är det dags för mig och Kim att flaxa till Stockholms för ett månadslångt arbetspass på Kulturhuset Stadsteatern. Skall bli roligt. Det är mycket som skall hända.
Nyligen läste jag klart Kristina Sandbergs bok ”Att föda ett barn”. Sedan dess har jag frågat mig själv varför hon inte är lika känd och stor som Karl Ove Knausgård. Jag tänker inte ge mig in på någon amatörmässig litteraturkritik, men båda rör sig i sina texter i en vardag, i den så kallade lilla världen. Det är ungar, smulor, tvätt, alkohol, väder och nerver. De har också en slags ordens malström gemensamt. Bådas sätt att berätta är lätt beroendeframkallande, och språket är en njutning.
Om världen vore jämlik borde Kristina Sandberg vara lika känd som Karl Ove Knausgård. Men jag har en känsla av att hon inte är det. Inte ens kanske igenkänd, av sina egna läsare. När jag såg Karl Ove Knausgård för ett år sedan, eller var det kanske två, sitta och röka på ett café här i 6e, petade jag med armbågen i makens sida och viskade: titta, där sitter Knausgård. Kristina Sandberg skulle jag inte känna igen om hon så satt mitt emot mig på ett café. Är det helt enkelt så att en man som skriver (självbiografiskt eller ej spelar ingen roll) om vardagen med tvätt, barn och ketchup direkt förses med någonslags hjältegloria, medan kvinnan bara hamnar i ett fack av typen socialrealistiska-kvinnoöden. Medan Knausgård (med all rätt) jämförts med Marcel Proust, så omskrivs Sandbergs litteratur som sprungen (och hemmahörande) i det svenska Folkhemmet. Mannen får vara med i den stora världen. Kvinnan nöja sig med hemmavärlden.
Men vad vet jag. Kristina Sandberg kanske inte velat vara i teve lika mycket som Karl Ove Knausgård. Hon kanske konsekvent tackar nej till spektakel. Vilket i sig är intressant. Få män missar chansen att marknadsföra sig själva. Kvinnor har dock en tendens att säga ”nämen inte skall väl jag..vad har jag att komma med”. Kanske beror obalansen mellan hur Sandberg respektive Knausgård synts i media på förlagen? Marknadsföringsavdelningarna kanske puttrar av gubbtänk, vilket leder till en favorisering av andra gubbbar. Kanske tänker man: vilka läsare kan vara intresserade av en kvinnlig romanfigur som är så upptagen av att blänka av diskbänken (som Maj i Kristina Sandbergs böcker)? Och kanske tänker man: wow vilken hjälte (om Knausgårds alter ego) som både hanterar ett författarskap, barn, spis, tvätt och en deprimerad hustru.
Men jag kanske har fel. Kristina Sandberg kanske är precis på millimetern lika uppmärksammad som Karl Ove Knausgård. Fast jag har inte uppmärksammat det. Vilket i sin tur, också är ett problem, som har med jämställdhet att göra. Min egen blick.
Just nu pågår herrmodeveckan här i Paris. Igår kväll var jag och kikade på danska Henrik Vibskovs visning. Som alltid bjöd han på mer än bara kläder, denna gång en slags…massageteater. Henrik Vibskov kommer att ställas ut på Kulturhuset Stadsteatern 2016, och vi hann säga hejhej till varandra innan visningen brakade loss.
Det är kallt i Paris. Och sedan terrordådet är inget riktigt som förut. Själv finkammar jag Paris i jakt på en liten manick till en skulptur som ingår i ASYLUM. Och i afton skall jag gå på Henrik Vibskovs herrmodevisning. Han är alltid bra, så det ska bli väldigt kul.
Kommentera