Alltså, vad är det med folk! Imorse gick jag till Capio Vårdcentral på Götgatsbacken för att ta lite vanliga prover. Labbet öppnar 07.30. När jag kom 07.25 var porten fortfarande låst. Utanför stod en äldre dam och väntade i snöyran. Efter ett tag anslöt en ung blond kvinna. Nu var vi tre som stod med snö upp över anklarna och väntade på det magiska klockslaget 07.30 så att vi skulle kunna komma in. Den första äldre damen förklarade att kl.07.30 skulle dörren låsas upp som genom magi. Vilket också hände. Väl inne sprintar den blonda kvinnan förbi oss två andra, och rycker första kölappen till labbmottagningen. Jag säger då: ”Hoppsan, eh…du skulle inte kunna tänka dig att ge din kölapp till damen här, som ju var FÖRE DIG och stått UTANFÖR och väntat rätt länge. Även jag var ju före dig.
Vad tror ni hände? Jo, den blonda kvinnan svarar: ”Njae, jag har faktiskt bråttom till ett möte.” Jag tittar på henne. Själv är jag fullastad med dator och pärmar, på väg till jobbet och en dag tryfferad med möten. Med ett hårt tag om väskan hör jag mig själv säga: ”Jag hoppas du har högt blodtryck”. Sedan gick jag. Får gå till labbet någon annan dag. Alltså, vad är det med folk? Empati är uppenbarligen en bristvara. Nu rusar jag mot dagens första möte.
Kommentera