Bot mot torr ansiktshy

söndag, 5 april, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Efter en vecka med feber och hosta behöver hela kroppen hjälp med att restaurera sig. Igår besökte jag hälsokosten på Götgatsbacken och investerade 78.30 i en liten flaska kallpressad mandelolja. Använder mandeloljan istället för dyra nattkrämer avsedda för ansiktet. Vaknar mjuk och fin. Prova själv får du se!



Kommentera

Fäktning vs fotboll

lördag, 4 april, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Det finns sport. Och så finns det sport. Över fäktning vilar något elegant. Men över fotbollen …. vilar något som fyller mig med obehag. Idag fylldes hemmakvarteret av Bajenfans, som avkompanjerade av eget vrål, smällar, nödraketer och bengaliska eldar, tågade mot säsongens första match. Ingenstans andades det finess eller sofistikation. Nej, primitivt – är bara förnamnet. Sport som alibi för att ta till våld och bete sig som en apa. 



Kommentera

Plockeri plockera

lördag, 4 april, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Långfredagskvällen med tjocka familjen blev otroligt trevlig. Och sen. Kan dock aldrig gå och lägga mig utan att plocka undan. Tycker faktiskt väldigt mycket om den där efter-festen-tystnaden som blir så påtaglig när alla röster gått hem eller somnat. 

Från vänster: randiga dottern Lydia, sonens flickvän Zina, Jockum.



Kommentera

Tjocka familjen

fredag, 3 april, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Sådärja. Dags för en rejäl familjemiddag. Laxen är gravad. Nyaste boken utläst. Gubbröran i kylen. Skorna på. Sonen Jens kommer med sin Zina. Dottern Lydia med sin Rudolf. Min mamma Eila är också på ingång, liksom Rudolfs föräldrar Karin Mamma och Jockum med Kims favorit (tolka fritt) lagotton Aslan i hälarna. Detta blir en lååååång fredagsafton.

 

 

Kommentera

Maken

torsdag, 2 april, 2015 av Karina Ericsson Wärn



Maken, är en väldigt bra bok av Gun-Britt Sundström. har du inte läst den, gör det! Men nu var det inte någon romanfigur jag tänkte lägga ut orden om, utan min egen make. När jag har intensiva arbetspass i Stockholm så tar maken hand om hunden Kim i Paris. När jag är sjuk, som nu i Stockholm, finns maken här och kokar kycklingbuljong, sköter inköp och går ut med Kim i ur och skur. De morgnar jag går ut med Kim, har maken fixat frukosten när jag kommer hem igen. Och när jag kommer hem på aftonen efter långa arbetsdagar, ja då är middagen lagad och bordet dukat. Om vi befinner oss i samma stad vill säga. Igår när jag kom hem, med hosta och snuva, så var det bara att sätta sig och bli serverad, och medan jag efter middagen drack ett glas vin och svarade på jobbmejl, så gravade maken en lax och kokade aprikoser till Långfredagens dessert.

Att skaffa Kim, var helt och hållet mitt beslut för tio år sedan. Maken, som haft ett flertal krävande hundar, bland annat två dalmatiner, var ”färdig” med hundar och överlät allt hundansvar till mig. Nu är Kim och maken förstås som ler och långhalm. En relation jag är väldigt glad över. Liksom maken i övrigt. Och nej, det är inte precis så att maken saknar sysselsättning. Varje dag sitter han timmar vid tangenterna och producerar den ena intressanta artikeln efter den andra, som den HÄR till exempel.

Kommentera