Min egen resegarderob

torsdag, 11 juni, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Igår ondgjorde jag mig över hur folk tappar klädstilen på semestern. Jag försöker hålla på min. Just nu är jag på resande fot i Italien, och som ni vet reser jag alltid med lätt handbagage. Väskan är i svart tunn nylon och kommer från svenska Sandqvist. Väskan har ett ytterfack i vilket jag förvarar våtsavetter, hundpåsar och pappersnäsdukar. Och så har den en liten innerpåse i vilken jag har alla laddare man måste släpa på. I övrigt har jag med mig följande:

  • Svart skjortklänning från Camilla Thulin
  • Svart pennkjol från Alexander McQueen
  • Svart kaftan från Livan
  • Moriskt mönstrad kaftan från Simrane
  • Vit skjorta från The Shirt Factory
  • Svart t-shirt från Ann-Sofie Back
  • Svart t-shirt från Dagmar
  • Tre trosor
  • Två behåar
  • Baddräkt
  • Panamahatt
  • Hermèssandaler
  • Smycken från Marni
  • Liten svart Pradaväska tvärs över kroppen.

Till kjolen kan alla toppar bäras, det ger 3 outfits. Skjortklänningen respektive den svarta kaftanen bärs i ensam majestät = 2 outfits. Den tunna mönstrade kaftanen har jag på hotellrummet. Underkläderna sköljer jag upp efter hand. Och, fler par skor än ett par som fungerar i alla lägen, behövs inte. Voila!



Kommentera

Så folk ser ut!

onsdag, 10 juni, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Alltså, vad är det som händer med folk och deras kläder, när de går på semester? Så många fult klädda människor som jag sett de senaste dagarna, önskar jag att jag inte sett. Och jag är ändå i Italien, där italienarna själva med sin självklara stil jämnar ut skillnaden mellan snyggt och förfärligt en smula. Många semesterfirare verkar tro att vad som helst är okej, bara för att det är varmt och man lämnat hemmasfären. Och damerna är banne mig värst. Mikroshorts till cellulitgropiga feta 57-års lår är förfärligt. Och kortkort turkos klänning modell linne är inte ett bra val om man har en akter bred som en 2-mans soffa. I spegeln kanske klänningen framifrån ser schysst somrig ut, exponerar mycket hud liksom. Men vi som går där bakom får se alltför mycket, helt enkelt. Och varför denna orgie i glassfärger, paljetter, ränder och reklamlogos – på en och samma gång? Tänker absolut inte illustrera detta klädmoras, utan ni får istället en till bild på Kim, som fyller tio idag. Och ett råd: tänk på vad ni packar med er i sommar! Min egen sommargarderob kommer jag redovisa inom kort. 



Kommentera

Dag 2 på biennalen

onsdag, 10 juni, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Idag stod Arsenale på programmet. Den lokal och det område där man en gång i tiden tillverkade rep och trossar till marinen. Området är enormt och sedan många år adopterat av biennalen. Petra Bauer, en av de svenskar som är med på biennalen, stod sig bra i sammanhanget med ett verk som handlade om de svenska suffragetternas så viktiga kamp och arbetet. Arbete, var för övrigt ett fortsatt tema, då även Arsenale är Okwui Enwezors skötebarn.













Kommentera

Biennalen i Venedig

tisdag, 9 juni, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Tillbringar några arbetsdagar på Venedigbiennalen. Ett lustfyllt men bokstavligen svettigt jobb. Det är +32. Ser en del bra saker. Men har också många reservationer. Stjärncuratorn Okwui Enwezors huvudutställning är lite väl illustrativ, dvs stödjer i verk efter verk Enwezors huvudidé om att sätta fokus på kapitalet som ideologi/problem och teori. Inget fel i det. Men han har hittat alltför många teckningar som föreställer Marx, och bilder från börsen och låglöneproduktion (typ Gursky) och för få självständiga arbeten som resonerar kring kanske nuets största fråga: hur skall människan försörja sig, när arbetstillfällen är något snart historiskt? Eller åtminstone något som inte räcker till alla. Skall vi damma av Gunnar Adler-Karlssons tankar om att arbete skall lottas ut, och att medborgarlön skall införas? Eller hur ska det gå till. Att lyssna på en höguppläsning av Das Kapital var för övrigt skittrist. Och ledde ingenstans (fast kanske fick uppläsarna bra betalt). Nä. Nu tar jag en siesta.



Kommentera

Venedig

tisdag, 9 juni, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Vaknar upp på Lido di Venezia efter en svettig natt. 32 grader. Bullrande air-condition som jag var tvungen att stänga av mitt i natten för att inte få permanent tinnitus. Men morgonen är ljuvlig. Nu väntar först en promenad med Kim, sedan Venedigbiennalen.



Kommentera