Igår var resdag. En tvåtimmarsresa med tåg, och vi hade förflyttat oss till Milano. Här har vi hyrt en liten 2-rummare i stadsdelen Brera. Strax efter ankomsten brakade ett riktigt oväder loss, med åska och störtregn, och vår lunch i kinakvarteren blev därför lite längre än planerad. Att gå ut var inte att tänka på. Idag är arbetsdag igen, på programmet står Fondazione Prada.
Efter några minuter med lokalbuss 8 och en nätt promenad var vi så framme vid Palladios berömda Villa Rotonda. Vilken byggnad! Vilken utsikt! Och insikt: vad hände med byggnadskonsten, och arkitektkåren? Med det menar jag inte att allt behöver eller ska se ut som förr, men det fanns ett skönhetstänkande – som försvunnit. Kvällen bjöd sedan på en helt annan upplevelse. Gripande. På Piazza Signora höll statspolisen en kväll till minne av domare Falcone vars bil sprängdes av maffian för 23 år sedan, med fem mördade som (ett) resultat. Igår samlades den italienska statliga polisen i Vicenza, för att stärka sig själva och italienarna i kampen mot maffian. Inför kvällen hade varenda brunnslock i staden svetsats igen. Man känner sin fiende. Och nu lämnar vi Vicenza för Milano. Kim har redan packat.
Vicenza är en mycket burgen stad. Vilket syns. Elegansen regerar, i såväl klädaffärernas skyltfönster som matbutikernas. Barerna och krogarna är raffinerade och invånarna välklädda. För övrigt inte en tiggare i sikte. Och den italienska flyktingproblematiken, som ju är enorm och ett EU-problem, syns bara i teverutan. Det måhända att Vicenza helt enkelt är ett slags rikemansghetto, men jag måste erkänna: för tillfället är det trevligt att befinna sig mitt i det. Och dessutom bo i ett Palladiopalats. Igår fick vi för övrigt toapappersleverans. Flott!
Ingen dag som inte är arbetsrelatetad förstås. Igår besökte jag juvelmuseet. Helt nyöppnat. Vicenza är Italiens juvelstad, här slipas stenarna, här tillverkas smycken. Hade hoppats på en intressant museishop (hehe) men blev besviken. Bara böcker. Kanske tur det. På museet rådde fotoförbud. Förståeligt. Fantasin började genast spinna kring en rififi-kupp.
Idag står fler Palladiobyggnader på programmet, som kända Villa Rotonda.
Vicenza är Andrea Palladios födelsestad (googla om du saknar susning) och han har verkligen satt sin prägel på denna eleganta juvel till stad. Inte helt förvånande är hela staden med på UNESCOS lista över världsarv. Kan verkligen rekommendera en visit! Och varför inte bo i eget palats, som vi gör några dagar. Vicenza erbjuder en massa fantastiska möjligheter. Nu skall jag ta en tidig morgonpromenad med Kim, som tycker palazzot är lite väl stort.
Och så lämnade vi Venedig för denna gång. 45 minuter senare klev vi av tåget i Vicenza och checkade in hos Francesca som äger ett helt Palladiopalats, i vilket vi nu bor helt själva. Kan absolut vänja mig vid detta…det spräckliga golvet är för övrigt original, förstås, från 1500-talet. Lagt för hand, bit för bit.
Kommentera