Unnade mig lite ledigt idag och gjorde en utflykt med maken och Kim till SoPi. Det vill säga kvarteren SOuth of PIgalle. Vi kikade in på Place d’Orleans där Chopin och Georges Sand en gång bodde, samt besökte Musée de la Vie romantique – en fantastisk idyll.
Till middag blir det min enkla heta helt vegetariska pasta. Steker små halverade tomater hårt i olivolja. Sockrar, saltar, pepprar. I med massor av hackad vitlök och chili efter smak. Låt tomaterna bli nästan lite brända här och var innan vitlöken och chilin åker i. Stänk på vit balsamvinäger. Puttra. Smaka av. Koka spaghettin. Blanda den med finhackad bladpersilja. Rör ner några sardellfileer och lite kapris. Lägg upp på fat, häll den heta tomatröran över. Parmesanost till, för den som önskar.
Innan maten: kir vin blanc. Och Kimpromenad.
Arbetsdagen i London löpte på precis enligt planerna. Träffade curatorer och chefer på V&A, såg den helt makalösa utställningen med Alexander McQueen samt hann med lite mer. Som en avstickare till Carsten Höllers utställning på Hayward Gallery, en riktig utmaning för sinnena och hjärnan. Inget för klaustrofobiskt lagda (dvs mig…fick be om hjälp UT ur ett av verken). Nåja, om Carsten Höllers till synes strama utställning delvis var en mardröm så var den ingenting gentemot hemresan till Paris med tåget Eurostar. Orkar inte ens beskriva eländet. Aldrig mer Eurostar.
Jösses vilken mardröm. När Eurostartåget nådde tunneln under Engelska Kanalen tog det tvärstopp pga illegal strejk vid tunneln. De missnöjda protesterade genom att tutta eld på bildäck. Efter att tåget stått stilla i en dryg timme, i solgass och avstängd AC, fick vi besked att vi inte skulle kunna ta oss till London. Och så började tåget backa mot Paris. I Lille tog det tvärstopp igen. Efter några timmars stillastående sköt tåget fart igen. 7.5 timme senare klev jag av i London. Ett ilandsproblem visserligen. Med på tåget fanns trötta barn och så en stackars karl i rullstol som trott att han inte skulle behöva gå på toa under resan – eftersom den i vanliga fall bara tar drygt 2 timmar. Ja jösses sicken cirkus.
Men nu är jag incheckad på bedagade Hotel Gainsborough vid South Kensington. Rummet har ett gigantiskt badkar, firade ankomsten med ett svalkande bad.
Idag väntar en lång arbetsdag, som avslutas med en tågresa hem till Paris. Bävar.
Tar strax tåget från Gare du Nord till London. På programmet står arbetsmöte på Victoria & Albert Museum. Skall naturligtvis se den omtalade Alexander McQueen på museet, men också försöka hinna med Carsten Höllers utställning på Hayward Gallery. Dottern jobbar ju som assistent åt Höller, så att inte se utställningen vore ju höjden av föräldranonchalans. Dessutom är Carsten Höller en extremt intressant konstnär.
Är bara borta en natt och reser med lätt packning förstås. Reser i min svarta tunna färdigskrynklade (väldigt praktiskt) pennkjol från Alexander McQueen och vit tunn skjorta från The Shirt Factory. På fötterna gamla Hermès sandaler. I axelväskan toalettsaker, en tunn topp från Back och ett par trosor. Och så lite jobbpapper. Sist men inte minst, min parfym från Annick Goutal. Är svårt beroende av väldoft. Och djupt allergisk och överkänslig mot otrevliga odörer. Eftersom det ska bli +39 kan ju dofterna tendera att bli lite jobbiga, och parfymen min räddare.
Kommentera