Böcker och vin i samma butik

måndag, 20 juli, 2015 av Karina Ericsson Wärn

När vi flyttade till 6e arrondissementet för sådär femton år sedan fanns en bokhandel i varenda hörn. Nu har antalet decimerats, näthandeln har slagit ut dem, vilket är synd, för hur trevligt och stimulerande är det inte att strosa runt i en bokhandel! För att inte tala om känslan förknippad med att bära hem en ny bok. Den katolska kyrkans bokhandel vid Place Saint-Sulpice håller dock ställningarna. Och man säljer långt ifrån enbart böcker om tro, hopp och religion – här finns precis ALL annan litteratur också. Från guideböcker och modelitteratur till klassiker och nyutkomna romaner. Samt vin! Det vita finns till och med på kylning. Naturligtvis kommer vinet från olika kloster.Helt underbar inställning tycker jag, två av livets goda stimulerande ting under ett och samma tak.









Kommentera

Kastanjekräm

söndag, 19 juli, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Ett av mina inlägg från igår kommenterades av läsaren Maria Löfgren Nicolai. Tack för din fråga Maria! Det är alltid så roligt när ni kommenterar, samt mejlar oss funderingar och frågor. Tyvärr har funktionen att svara på sajten via Facebook just nu hoppat ur…och Camilla som inte har Facebook kan inte alls svara på facebookinlägg. I vilket fall som så undrar Maria vad jag gör med kastanjekrämen, som hon också har hemma. Här i Frankrike har man gärna lite kastanjekräm till yoghurten, något jag också tycker är gott. Den serveras också lite flott spritsad som egen dessert, just den varianten blir lite för söt och mastig tycker jag. Själv brukar jag ha lite kastanjekräm i min chokladmousse (recept finns i tidigare blogginlägg). Har också ett recept nånstans på en underbart god kastanje- och fänkålspaj. Kan ju låta som en otroligt konstig smakkombination, men pajen är gudomlig – och en dessert. Skall leta i gömmorna…

c39ecb52277e5dea5c81dcd19d9bb12c

Kommentera

Bolognese och aprikossoppa

lördag, 18 juli, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Idag blev vi sugna på en bolognese. Många goda rätter (långt ifrån alla förstås) vilar på en viktig ingrediens: tid. Något många idag har ont om. Tyvärr. Och en bolognese, den kräver verkligen sin tid. Minst 1 1/5 timme bör den puttra. Gärna 2. Min bolognese blir sig rätt lik från gång till annan. Idag fräste jag 2 morötter + 2 gula lökar + 7 selleristjälkar + 3 vitlöksklyftor – allt finhackat – i 0.5 dl olivolja. I med 350 g köttfärs. Fräs. I med 3 msk tomatpuré och 1 kartong krossad (ej smaksatt gudbevars!!!) tomat. Krydda med timjan, rosmarin, oregano och basilika. Salta och peppra. Tillsätt ett par nypor socker. Sedan i med ungefär 1/2 liter vatten och 2 kycklingbuljongtärningar. Vid det här laget skall bolognesen mer se ut som en soppa, än som en sås. Låt sedan härligheten puttra ihop minst 1 1/5 timme. Smaka av och servera till valfri pasta. MEN … Faktum är att jag inte vet hur det kommer att gå med dagens bolognese. När jag hunnit till soppstadiet gick strömmen i hela kvarteret. Ingen spis! Vi får kanske nöja oss med efterrättssoppan – som jag gjort på torkade aprikoser.









Kommentera

Mögel och husmödrar

lördag, 18 juli, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Idag behöver förråden fyllas på med varor som kaffe, the, honung och lite annat. Tar en tur till Monoprix. Förvånas lite över den trendiga retroestetik som börjat pryda även allehanda rengöringsprodukter. Mammas sylt och hemlagade köttbullar är ju så etablerat att vi inte ens reflekterar över det omoderns (och förljugna) i det hela. Men nu lanseras även allt från skurpulver till trasor med hjälp av en kvinnobild som bara cementerar gamla ojämlika könsroller. Husmodern i full fart med att hålla hemmet och dess medlemmar fläckfria. Jag gillar ju retro, och tycker fenomenet är intressant, men just på den här håll-rent-avdelningen tycker jag den känns lite möglig.





Kommentera

Chez van Gogh

fredag, 17 juli, 2015 av Karina Ericsson Wärn

Idag tog vi tåget till Auvers-sur-l’Oise. Det var här Vincent van Gogh tillbringade sina sista sjuttio levnadsdagar. En slutperiod som utan tvekan var manisk. Han målade en målning om dagen. Mycket pedagogiskt är skyltar med bilder av målningarna uppsatta framför sitt motiv i gränder, backar och framför hus. Naturligtvis finns här ett van Gogh museum. Det är inrymt i värdshuset L’Auberge Ravoux där van Gogh bodde. I utbyte mot 6 euro kan man få kika på rummet han levde i.  Och det var faktiskt lite magiskt. Under sin levnadsbana skapade van Gogh arbeten ingen ville betala för. Idag har få museer råd att köpa dem. 

För att göra besöket fulländat lunchade vi på värdshuset vars krogdel ser likadan ut som den gjorde när van Gogh bodde och åt där. Typ. Varsamt uppiffad. Vi åt en kall zucchinisoppa följt av grillad fisk och sist rabarberglass. Bordeaux i glasen. Allt var perfekt tills två sällskap upptäckte att de alla var amerikaner. Vips var samtalsnivån höjd mängder av decibel. Och alla skulle hjälpa varandra att ta bilder av varandra. Varför måste amerikaner låta så mycket? Är de samtliga födda med hörselfel? Eller är de bara okultiverade och inte vet vad hänsyn är? Nåja, när ett par chinos höll på att sätta sig på vår bordskant TO GET A BETTER PICTURE kom notan. 

Kommentera