Dagarna lunkar på i Sanremo. En liten elegant ligurisk strandstad i vilken vi tillbringat många somrar. Inget särskilt händer. Det är väl så det skall vara när man är ledig. Fast jag mejlar flitigt med några kollegor – det handlar om allt från utformandet av tjänstgöringsplaner till antagningen av nya studenter och däremellan olika utvärderingar och utredningar. Så man är inte sysslolös Tack och lov. Däremellan promeneras det, lagas lite ligurisk mat och dricks gott café på lite olika barer. Sämst med sommaren, för min del. är alltid myggen. Är tokigt allergisk mot mygg. Och trots spray och jag vet inte vad för anti-mygg preparat, så blir jag myggbiten med inte så roliga konsekvenser. Nåja, det finns betydligt värre öden än besvärande myggbett. Nu är det dags att fundera ut någon trevlig middag. Ta en tur till saluhallen som öppnar redan 06 för oss morgonpigga.
Idag har min tidigare arbetsplats Kulturhuset Stadsteatern gått ut med att utställningen med den franska fotografen Robert Doisneau öppnar 7 september. Det var i våras som jag och min dåvarande kollega Maria Patomella hälsade på i Doisneaus gamla hem och ateljé i Paris. Vi träffade Doisneaus döttrar som förvaltar farsarvet, och fick se allt vi bad om. Magiskt! Ser så fram emot öppningen!
Och så foro vi till Italien. Via Nice. Då den franska strejken bara pågår och pågår, blev det buss över gränsen till Italien. Vid ombordstigningen upptäckte vi att hundar var förbjudna på bussen. Kim fattade galoppen och höll knäpptyst i sin flygväska under den 50 minuter långa bussresan. Och nu har vi installerat oss i vår italienska våning. Kim huttade genast en sval plats.
Kommentera