Igår afton var det då dags för Salong med 25 trevliga kvinnor. Den andra granntanten var rejält förkyld, men med hjälp av lite teknik i sin utställning berättade hon om hur allt började …och fortgår. Vi hälsade på i kostymförrådet och avslutade med 3-rätters. När vi väntade på taxin hem kom teater- och scenkonstchefen Anna Takanen. Hon skall inom kort stå på scen som Linda Loma i ”En handelsresandes död” och hade repat, det är premiär den 22.10. Frisyren, som jag är sjukt avis på, hör till karaktären. Den klär Takanen vansinnigt bra.
Mina Stockholmsdagar har sina ritualer. Upp för tidigt. Kaffe och Svd som sällskap i badet. Sedan på med en massa fukt i ansiktet. Flyger så mycket just nu att mina krämer bor kvar i den där 1-liters plastpåsen som flygsäkerheten kräver. Just nu känner hyn av att inomhusluften blivit torrare, så det blir mycket smörj. Ska leta fram ett cerat också. Eller snarare: köpa ett nytt. Idag står fem möten på agendan, och avslutningsvis blir det en Salong med granntanten. Det blir trevligt.
Maken serverar mig en kir medan jag surfar runt bland slott till salu i Normandie. Förskräckande billigt. Köper dock inget (köpte ju en ny handväska häromdagen, man måste besinna sig). Jo förresten, klickar hem kokboken ”bönor, ärtor, linser” av Jenny Damberg (FÖRLÅT mig Söderbokhandeln). Tycker boken verkar intressant och bokstavligen matnyttig. Älskar bönor (inte böner), linser och ärtor. Funderar faktiskt på att bli vegetarian, vilket inte borde vara så svårt. Vi äter allt mer sällan kött. Fast varför sätta upp en massa regler för sig själv? Blir jag sugen på lamm, så tänker jag tillåta mig det. Och en kalvnjure är inte så dumt. Det heller. Men absolut att här skall viktas över än mer, mot det vegetariska. Det mår alla bra av. Inte minst framtiden. Och apropå morgondagen…när jag sitter här och glor på än det ena slottet efter det andra, som verkligen är förskräckande billiga, så säger maken: ring Johan och Camilla. Granntanten och grannfarbrorn. Ja, varför inte. Vi kanske kan flytta ihop i ett dragigt slott tillsammans. Vi häckar ju redan hemma hos varandra en hel del. Johan och maken kan fixa med inredningen (vilket de ju redan lagt beslag på när det gäller våra respektive hem) medan jag och granntanten dricker vin, hundpromenerar och arrangerar Salonger och granntantsresor.
Söndagarna är nästan chockerande tysta och lugna i Paris. Fast snart blir det ändring på det. Från och med nu skall varuhus och butiker ha öppet på söndagar. Det har tidigare varit förbjudet. Med lite olika undantag, förstås. Till exempel har det mesta i Marais fått ha söndagsöppet då det är judiska kvarter. Judendomen har ju lördagen som vilodag. Men eftersom Marais inte enbart är judiskt, har man haft öppet både lördag och söndag. Häpp. Känner mig lite kluven till nyordningen, som visserligen bara gäller ”turistzoner”, det har varit rätt skönt att inte kunna gå till Le Bon Marché och köpa nya Wolfordstrumpor en söndag. Och det har varit otroligt skönt att kunna strosa runt i ett tyst 6e en söndag, utan att behöva trängas med en massa shoppingpåsar. Å andra sidan är jag för att ägarna själva skall få bestämma hur och när man skall få ha sin verksamhet öppen. Kanske är fransmännens söndagsvanor så djupt rotade, att butikerna kommer gapa tomma. Vi får väl se. I vårt kvarter följer man sina (borgerliga) rutiner, åker ut till landet med ungar, hundar och vänner över helgen. Landet ligger inte sällan i Normandie. Någon gammal dragig släktgård i sten som kräver ständig omvårdnad. Själv tänker jag ägna denna söndag åt läsning och promenader. Imorgon går pendelflyget till Stockholm igen, och ett Sydafrikanskt stadsbesök!
Kommentera