Regnet öser ned. Känns passande. Paris dränkt i tårar. Varvar massor av modejobb med matlagning. Till lunch blev det en purjolök och potatissoppa. Toppad med krutonger. Slänger aldrig torrt bröd. Till middag blir det sedan fisken Rouget, kokt i en sås innehållandes lök + vitlök + tomatpuré+ krossad tomat + socker + rödvinsvinäger + basilika + oregano + vitt vin + fumé de poisson + salt +’peppar + svarta oliver. Voila!
Vinet fortsätter att flöda i protest mot terrorattacken. Och musik spelas! Attackera inte vår livsstil! Krogen Polidor har tunnor med vin på trottoaren, och igår kväll stannade vi vid marchén som återigen är öppnad. Vinhandlaren spelade själv jazziga toner.
Igår tog jag min vanliga pendelflight till Paris igen. 16.10 från Arlanda. Planet var halvtomt. Har aldrig hänt förut. När vi på kvällen cirklade över den franska huvudstaden för att 15 minuter sedan landa kom jag att fyllas av en otroligt stor ömhet för Paris. Som om staden vore en person, en förmänskligad kropp med periferiqen som en stor kroppspulsåder och alla gator och passager som finmaskiga ådror. Vi passagerare satt alla knäpptysta, tittande ut genom fönstren, tagna av vad vi befinner oss mitt i. På RER-tåget in till stan var jag helt solokvist i vagnen. Först vid Stade de France klev det på ett antal vardagspendlare. Väl inne i stan bjöd maken på en sen supé, uppdaterade mig på alla hemska detaljer – men berättade också om ”alkoholen som motvapen”. I lördags bjöd vår flotta grannkrog Le Comptoir och den angränsande barerna Parisarna på ett glas vin. Budskapet: ni ska inte komma och sätta stopp för vår livsstil. Vi kommer fortsätta med att vara ute på terrassen, dricka alkohol, prata och ha roligt! Så, vädret är milt, och jag tänker tillbringa varje kväll på någon av mina favoritterrasser. Har du instagram kan du kika på hashtaggen #jesuisenterrasse där det läggs upp bilder från fenomenet terrasslivet som protest.
Sicken gårdag. Först en stafett av möten, som vanligt. Framåt kvällen en ekande tom korridor. Fast på scenerna var det fullt ös. Och i Hörsalen satt 450 personer för att lyssna till ett På Djupet samtal mellan Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius och granntanten Camilla Thulin. Introducerade gjorde käraste kollegan tillika litteraturchefen Ingemar Fasth. Och vilket samtal det blev! Spritzigheter och sanningar levererades i ett, studsandes på en fond av nedskruvad humor. Kvinnlighet versus mannen som norm gick damerna på djupet med. Efteråt blev det middag på Operabaren. Och en bekännelse: Sara Danius är den snyggaste kvinnan som finns! Herregud vilken skönhet. Det blev förstås prat om litteratur och Nobel, och om vad man har på sig vid olika festligheter, som just en Nobelfest. Den sista bilden är på mina barn, när de 2012 gick på Nobelfestivitas tillsammans.
Igår var en ytterst händelserik dag. Mötena duggade tätt. Spånade en rolig idé med kollegan tillika grannfarbrorn Johan Rabaeus. Åt sedan middag hemma med en boss. Vi lagade uer dränkt i svamp med vitlöksfräst spenat och kokt fänkål som tillbehör. Hallon och ost till dessert.
Kommentera