Har älgfärs i frysen som behöver omvandlas till något. Idag bestämde jag mig för att göra en chili con carne av älgen och lite annat som fanns hemma. Så här gjorde jag:

2 gula skivade lökar + hackad stjälkselleri + ett antal finhackade vitlöksklyftor fräses i olivolja. Efter ett tag tillsätter jag färsen, fräser och fräser. Tillsätter sedan följande torkade kryddor: spiskummin (från granntantens inköp i Turkiet), paprika, rökt paprika, chili. Fräser igen. Tillsätter ett par matskedar tomatpuré och fräser lite. Tillsätter sedan en burk cocktailtomater, saltar och pepprar och häller på ungefär 1.5 liter oxbuljong (från tärning). Nu får allt koka ihop på låg värme tills röran har en bra konsistens. Inte för lös. Precis innan servering tillsätter jag två burkar avrunna vita bönor (EJ i tomatsås herregud, utan naturella). Smakar av. OK? Serveras med en klick gräddfil och några blad grönt som dekoration om dylikt finns i hushållet. Kanske en skiva bröd till. Eller ris för den som vill, det vill inte jag.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Ni njuter för mycket, sade dottern till mig och maken för evigheter sedan. Hon var kanske i femårsåldern. Minns inte vad vi åt som fick henne att tycka att vi ägnade oss åt excesser. Men det är väl bäst att njuta så länge man kan, för på äldreboendet lär det inte bli tal om att njuta överhuvudtaget. Granntantens inlägg om livet på äldreboendet är otroligt bra och viktigt. Tragiskt bara att det behövt skrivas. Har tänkt alldeles för lite på mina egna slutdagar, men det är sannerligen dags att börja. Kanske flytta till Schweiz där man kan få aktiv dödshjälp? Slutet är oavsett scenario oundvikligt, så det gäller att ta vara på nuet. Igår serverade vi oss därför Piggvar. Luculliskt! Resterna mosades ihop med potatis, vitlök, persilja och mjölk och blev till en brandade i lunchlåda. Inget får förfaras, att laga gott behöver inte vara svårt. Brandade är för övrigt en utmärkt rätt för äldre, mjuk och smakrik, och kan göras på billig vit fisk.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Vissa veckor är knöliga än andra. Den nyligen passerade har varit kryddad med extraordinära utmaningar för både kropp och knopp. I bakhuvudet har en önskan dykt upp, om tid för lite massage. Varför inte den klassiska svenska modellen, en världsberömd svensk uppfinning! Metoden lanserades under 1800-talets början av Per-Henrik Ling (1776–1839) som menade att de flesta av kroppens organ kunde behandlas med hjälp av massage. I Sverige går hans metod under benämningen klassisk massage, utomlands heter den just svensk massage. Via tryck, bestämt knådande och gnidande löser massagen upp oönskade spänningar i hela kroppen. Efteråt känner du dig skönt avslappnad, mjukare, rörligare och fylld av en behaglig känsla. Nu återstår bara att försöka peta in en stund för lite knådning. Känner jag mig rätt, kommer det inte hända. För först ska jag bara…och så…och…ja,ja…jag börjar väl med att ringa den andra granntanten. Vi behöver boka in en trepartsmiddag under veckan. Får väl ersätta massagen, lite hjärnskrynkling i form av vettiga samtal.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google