Den här gången är det långa geografiska avstånd mellan modevisningarna i Paris. Faktum är att det är genom att ränna runt på visningar i femton år som jag lärt mig hitta i varenda arrondissement. Och alltid får man kika in i för en själv nya intressanta lokaler. Idag en parfymerad squash-hall 7 trappor upp i ett garage. Och säkerheten är rigorös, portabla metalldetektorer sveper över varje gäst.
Igår kväll fick det bli en vongole. Fräste vitlök och chili i olivolja. I med persiljekvistar och en trött hackad tomat. Fräserifräsera. I med vitt vin, vatten och fiskfond. Peppra. Koka ihop och smaka av. I med de tvättade små musslorna och hackad persilja. Koka tills musslorna öppnat sig. Häll musslorna över kokt pasta, förslagsvis linguini.
Åh vad skönt att ha haft en helt ledig dag, sade jag till maken igår kväll. Till middag bjöd han mig på Saltimbocca, en av mina favoriträtter. Och kvällen innan välkomnades jag med vildand på en bädd av svamp samt hemmagjord chutney gjord på lingon, enbär, jordgubbar och mango. Maken, som vet vägen till mitt hjärta, stirrade på mig och sade: ”Ledig? Du har ju arbetat från strax efter halv nio på morgonen, fram till nu. Skrivit texter, pratat i telefon, mejlat och skrivit ännu mer texter. Du har faktiskt arbetat hela dagen.” Som vanligt alltså.
Kommentera