Har tagit med mig en pashmina sjal hit, som blivit antastad av pälsänger. Det tar tid och lite pyssel innan man får ihop en snygg lagning på dessa sjalar. Jag har ingen lust att kasta dem p.g.a. några små vidriga hål. Har äntligem fått bukt på dessa avskyvärda kryp, med hjälp av malkulor, som innehåller naftalin. Ett gift, som är helt oveganskt, vilket alla andra malmedel är och det innebär att man kastar en massa pengar i sjön och odjuren förökar sig som vanligt. Det småregnar, typ Aprilväder, då passar det perfekt att lappa och laga, samtidigt, som olika teatersaker avhandlas med datorn. Jag syr på olika små spetsaplikationer på hålen på båda sidorna. Det brukar bli bra och i slutänden tänker man ej att sjalen är lagad och vad gör det, hatar slit och släng.
Hinner aldrig läsa hemma i Stockholm, men hemma här i Yali, sänker sig lugnet och äntligen kan jag fördjupa mig, oftast i ett manus, men just nu i en roman. Har precis avslutat årets romandebutant, Agnes Lidbecks makalösa roman om Anna, ”Finna sig”. Träffade Agnes härförleden på ”Årets Svensk” gala, där jag förövrigt hade äran att medverka i juryn. Fru Lidbeck visade sig vurma för vintage och humanism, så vi hade en hel del gemensamt att tala om, men tiden är knapp på denna typ av tillställningar, så jag fick hennes bok på posten. En fantastisk skildring av den traditionella kvinnan och vad hon och omvärlden förväntar sig, i mångt och mycket skrämmande läsning, mer eller mindre en horror story, kan varmt rekommendera denna skarpsinta roman. Nu ska ja äntligen kasta mig över ”Se på mig” en biografi över Zarah Leander, som fått många lovord. Har varit fascinerad av denna fantastiska diva sedan barnsben. Har dessutom lärt känna en av hennes gamla ”butlers” galadivan Jörgen Mulligan, den tindrande aktören och musikalstjärnan på Östgötateatern. Det finns ingen, som kan gestalta och sjunga, som Zarah som herr Mulligan. Flott ska det vara, annars får det vara…..hehehe.
Nu är havet kav lugnt, då lägger vi i båten och drar ut till havs. Efter en liten rundtur hamnar man alltid i Gümüslük, det lilla gulliga fiskesamhället, som numer är en konstnärsby. Vi promenerade runt, sa hej till några hundar och begav oss hem till Yali, för att inte missa tisdagsmarknaden. Som vanligt fylld med läckerheter. Dagens skörd, 2 sjötungor, makalösa broccolis, bästa potatisen ever och vitlök, som överträffar allt. Då kan ni gissa vad vi åt till middag.
Stormen har bedarrat, himlen är klar och solen skiner, vad annars än en långpromenad runt viken i byn. Allt är som vanligt vid denna tidpunkt på året. Inhemska kamrater fejkar och fiffat och helgfirarna spankulerar, lunchar och dricker te, precis, som det ska vara. En härlig dag med mycket syre och ovanligt frisk luft, något man inte är van vid.
Mitt på den lilla allmänningen står en lite kossa och betar, väldigt gemytligt.
Äntligen träffade vi några sköna Granntanter, som plockade vilda växter, som sedan blir makalösa med damernas kokkonst.
Kommentera