Nu ska jag ta mig en promenad i den svinkalla natten och besöka min underbara vän regissören och skådespelaren Sunil Munshi. Ska leverera ett svindyrt Hervé Léger tyg till honom. Han håller just på att regissera en monolog på Dramaten med Melinda Kinnaman. Eftersom teatern inte har råd med en kostymdesigner, så får Sunil sköta saken själv, vilket inte är något problem. Han är en av de mest modemedvetna och uppdaterade regissar jag arbetat med. Vi har gjort Hjärter Hus och Fucking Måsen på Uppsala Stadsteater. Det finns ingen som har sådan koll på Lanvin, Balenciaga, Joan Collins och Tom Ford som Sunil. Jag känner mig själv som mega pancho i jämförelse med honom, men som tur är har jag mycket gratis eftersom jag har varit historie och modemedveten sedan 5-års ålder. Har alla årgångar av Vogue sedan typ -69. På andra plats kommer Staffan Aspegren och Ronny Danielsson, två underbara glammgubbar, vilka många unga pretentiösa kamrater i branschen borde ha som inspirationskällor och förebilder.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Idag hade vi besök av Rishub, säljare från en Indisk tyg och broderi leverantör. En ytterst trevlig ung man, som spenderat 28 dagar i Europa. Han har varit runt i hela Europa, visat och sålt prover på plagg, material och broderier. De indiska leverantörerna är mycket intressanta. Det de visar är mest billiga paljett palgg med lite bling bling, sådant man ser på de stora kedjorna till ett oförskämt lågt pris. Allt är anpassat till de västerländska idealen. Det finns inte tillstymmelse till indisk vacker tradition. Den som kan det indiska textilhantverket by the book skulle bli chockerade, för kunskap och tradition finns det i överflöd. Själv är jag otroligt intresserad och förtjust i allt hantverk från Indien, Pakistan, Afghanistan, Uzbekistan, o.s.v. Jag visade honom en bok om indiskt mode och indredning som min kollega Thomas inhandlat, ett praktverk i två delar från Thames&Hudson, allt är to die for. Vår nya vän Rishub sade att det var inget problem att göra fina traditionellt indiska mönster, broderier och annat, men de visar inte det för ingen är intresserad. Underbart, för vi är jätte intresserade av riktiga produkter. Det blir givetvis dyrare, men det är klart att hantverkare och kunniga personer, även fast de bor utanför EU zonen ska ha skäligt betalt! Jag förstår inte varför vi här i västerlandet ska ha rätten att inhandla handgjorda lyxprodukter gratis, då vi älskar att köpa global massproduktion förhållandevis väldigt dyrt om man ser till produktionsledet. Svaret är ju givetvis vad det står på etiketten. Vi älskar att betala dyrt för något som alla vet är dyrt. Personligen är jag förtjust i handgjorda kläder just från Indien och alla länder som ligger ”lång bort i stan” – en pakistansk/svensk handels attaché lärde mig den benämningen. Har många underbara plagg, som jag använder titt som tätt, väldigt klassiska och tidlösa. Vi hoppas nu på att kunna göra lite affärer med vår nya vän.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

En äkta ateljé hund slinker in mellan klädställningarna. Mysan har vanan inne sedan valpben. Inte så kul alltid, men jag har förtäljt henne att vi människor inte alltid har så kul heller, alla gånger. Och nu som gammal Tant har hon accepterat det, liksom jag.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google