Vad gör man på Påskafton här i Yali, egentligen absolut ingenting. Matar katter, fixar lite, promenerar och mest finns till. En tillvaro, som är omöjlig hemma. Dagens walk gick till Keyf i snålblåsten, soligt, men kall nordan. Aftonens tur gick upp till bergsbyn Geriş, restaurant Panorama, till Murat och Fadime, alltid lika härligt. Kvällen avslutades med några turkiska skvaller tidningar, Alem, som hade vackra filmstjärnan Türkan Soray på omslaget.
Nu sitter vi i Aslis mysiga http://cookingclassesbodrum.blogspot.com.tr restaurangträdgård. Här ska det lagas kronärtskockor, för Kent TV, en lokal tv kanal i Bodrum. Odlerskan är här själv och skalar skockorna med en rasande fart. Asli ska sedan göra den klassiska lilla kronärtskocksbakelsen, kommer inte ihåg vad den heter. Vi ska sedan smaka och taala ur lite. Det känns verkligen hedrande att få vara med på en hörna. Man kan ju spendera långfredagen på ett sämre sätt. Glöm inte att rösta på Johan i Let’s Dance, vi saknar honom här, men vad gör man inte för danskonsten. Nätet är för svagt här, så det går inte att ladda upp några bilder, så i eftermiddag kommer bilderna.
Odlerskan i den rosa skjorta.
Den sydliga stormen fortsatte även under dagen. Vad jag förstår var det närmare 30 m/s igår. Det var Yalikavaks berömda torsdags marknad idag, trodde jag….icke sa Nicke. Marknaden har delats upp på två dagar, tisdagar mat och torsdagar textilier. Tror att det är en genuint dålig idé, tygmarknaden var helt tom. Promenaden till Yali i stormen, utmed stranden var fabulös. Nere på byn var det lugnt. Mat inhandlades och lunch intogs på Keyf. Till middag blev det en helstekt 3,5 kg kyckling fylld med rosmarin, potatis och smör. En rejäl måltid, som räcker i många dagar till alla möjliga.
Jag och Stödan vässade våra kvastar en dag för tidigt, för att snabbare komma fram till Bodrum/Yalikavak. Johan får tyvärr stanna hemma och dansa på i Let’s Dance. Vår kära frk Karlsson med make kommer däremot att vara på plats, för kontroll. Vi spenderade 12h på resande fot. Lite läskigt kanske. Är alltid rädd när jag går in på Arlanda, eftersom det inte finns någon security innan man går in i avgångshallen, bara då man går in till själva flygområdet. Här i Turkiet finns det ingen möjlighet att bara slinka in från gatan utan att bli totalscannad. Min resväska har genomsökts många gånger, allt p.g.a. en gammal YSL/Tom Ford handväska med ett maffigt metall handtag. Jag blir lika glad och förvånad varje gång att noggrannheten är på topp, önskar mig lite mer av den, isynnerhet på flygplatserna i vårat land. Resan gick utmärkt ända fram till slutmålet, vårt fina hus och katterna Sten och Mini. Vi anlände mitt i den sydliga stormen, vilken både trashat träd och elektricitet, men kommunen brukar vara snabba på att renovera, dock inte om natten.
Kommentera