Igår tänkte vi dinera nere på byn. Sena, som vanligt, men det gör ingenting, eftersom säsongen börjat och Yalikavak har massor av gäster, främst folk från Istanbul och Ankara. Ju närmre byns centrum vi kommer, ju längre bilköer. Det kändes som om hela Bodrumhalvön var på väg in i Yali och dess påkostade marina. När vi väl snirklat in oss på en parkeringsplats kände jag att detta kommer aldrig att gå. Vi kommer att få in maten vid midnatt, vi vände och åkte tillbaka mot vår sida, den gamla delen. Vi beslöt att prova nytillskottet på strandpromenaden, Zeytinlina. Ett förtjusande ställe, som har bord både på stranden och i den gamla olivlunden. Det visade sig vara vår rörmokare Mehmets och hans familjs ställe. Vilket är underbart, eftersom vi tycker så mycket om honom och utan honom hade vi verkligen haft bigproblems. Restaurangen är makalöst fin och smakfull, läget vid stranden, snygg inredning och framförallt riktigt bra och välpresenterad mat. Här har man anställt en ung riktig chef med ambitioner på både smak och utseende. Vi hade en extremt fin kväll i lugn och ro, inte en rappslinga eller discodunk, så långt örat nådde. Ett ställe att varmt rekommendera vid behov av lugn, vacker miljö och vällagad och snygg mat.
Strandpromenix
Ibland går jag en superrask promenix runt vår fina skyddade vik i Yalikavak. Det är en underbar promenad, som är varvad med ödestränder, bryggor med stolar, små krogar med solstolar vid stranden och ett och annat litet hotell. Det finns någon plats för alla. I utkanten av boken på båda hållen ligger stora beachclubbar med disco, smart inredning och glassiga folk iförda det senaste i både kostym, handväskor och solglasögon. Ställen, som jag inte frekventerar. Det är roligare att bada själv eller hänga på den kommunala stranden bland höns, grillande småbarnsfamiljer och fiskare. Det är härligt med en by, som denna eftersom det finns något för alla plånböcker och smak.
Tisdagsmarknad
Här i Yalikavak dukar den ambulerande matmarknaden upp på tisdagar. Förr samsades den alltid med köksutensilier, kläder, skor, hemtextil, pynt, metall, verktyg och alla andra saker man ständigt lider brist på. Nu är de separerade, lite tråkigt för både kunder och handlare, varför, jo för det är ni mindre kommerce, det är ju affärsverksamhet, som pågår. Men nu är det, som det är och det är ju väl att marknaden får vara kvar. Här bunkrar jag grönsaker för veckans gaspachos, gör en redig sats varannan dag, perfekt lunch. Potatis står alltid överst på listan, här är den stor, gul och smörig, rödbetor, mynta, dill, basilika, persilja, citroner, ägg, apelsiner och lök. Det mesta är ekologiskt, handlarna har egna odlingar och här i Turkiet är man mycket för ekologi.
Kommentera