På Bodrum-halvön finns tre sjukhus, två privata och ett kommunalt. Vi brukar besöka det närmsta, som är privat, Acibadem, en kvart med bil, 20 med bussen/dolmuç. Ett supermodent sjukhus, som har all tänkbar modern utrustning och specialister. Johan har haft tjafs med ena ögat och vår kära Granntant Anita, narkossköterska säger att de är bra på ögon här i Turkiet. Johan ringde i förrgår och idag fanns en specialist på plats. Besöket tog en halvtimme, diagnos, recept och nya läsglasögon. Optikern ligger över gatan, likaså apoteket. Hela besöket + nya slipade läsglasögon tog en timme. Ögonen känns redan bättre, allt detta kostade under 1000 kronor. Har ju själv extrema problem med rinnande ögon, dock inte här, så Johan ringde och beställde en tid till mig hos samma specialist på måndag. Här inte orkat ta tag i detta hemma eftersom väntetider hos specialister tar för lång tid. Min kära mor, 87 år fick vänta i tre månader på en tid hos en ögonspealist. Fortsättning följer……jag har ju faktiskt en turkisk sjukvårdsförsäkring numer, kanske ska kasta fram den!
Bahçiman
Våra fina grannar, istanbulborna Mehmet och Gül (Rose), kallar numer Johan för trädgårdsmannen, bahçiman. De ser honom vattna, klippa blomblad, fixa med stenar, arrangera om och en mängd andra aktiviter, som hör till en fin lustgård. Här växer och prunkar det, trots torra och extremt varma somrar, givetvis måste man vattna sina grödor, vilket alltid ger resultat. Det är makalöst att inneha en trädgård med palmer, kaktus, fikusträd, olivträd, jasmin, bouganvill, lagerträd, phytos, mimosa, nerjum och rosmarin.
Byråkratidag
Dagen har spenderats i Bodrum, vi måste söka Residencepermit, vilket innebär att man kan åka in och ut hur mycket man vill, äga saker och ha Internet och då blir allt mycket lättare. Vi måste uppge våra föräldrars förnamn, lön, bank, utbildning, arbetsgivare, hälsotillstånd, diverse försäkringar och betala en mängd avgifter. Efter en heldag i 43 graders värme, snittslande mellan olika intressanta myndigheter, banker, fina poliser och skattekontor har vi äntligen fått ett papper på Residencepermit och våra kort, likt körkortet kanske dyker upp inom de närmsta veckorna, vem vet. Utan vår fina tolk och ledsagerska Arzu hade detta tagit 3 dagar till.
Hos passfotografen.
Kommentera