Hej på er kära läsare! Det här är granntanten Karina som skriver några rader istället för Camilla. Granntanten Camilla har nämligen UPPDATERAT telefonerna, och ni vet ju hur det kan gå när man uppdaterar. Plötsligt ser ingenting ut som förut, och somligt fungerar inte heller som förut, som exempelvis det här med att göra blogginlägg. Medan den andra granntanten med C sliter sitt hår och försöker få ordning på det tekniska – så håller jag ställningarna även här. Men häpp hopp, snart är hon tebaks. Trevlig söndag önskas.
Min andra telefon krånglar ed WordPress, så det är tur att man har två! Igår tittade vi på det svenska vädret på Rapport eller Aktuellt, dessvärre är det helt omöjligt att skilja dem åt eftersom de serverar exakt samma nyheter och reportage – det enda man vet är att det är SVT, eftersom man slipper reklamavbrott mitt i det brinnande kriget och det är ju alltid något när man verkligen försöker skilja programmen åt. Hur som konstaterade jag att fleecebyxorna åker på i helgen på långpromenaderna i regnet med Musse. Gillar ju inte långbyxor, eftersom jag tycker att det är obekvämt, kallt och bökigt. Däremot tycker jag det är supersnyggt och förstår alla, som föredrar detta plagg. Sedan kommer en liten parentes, som för mig är viktigt, det är fortfarande inte helt korrekt för en gubbe att bära klänning, därför känns det av yttersta vikt för mig att bära klänning, just ur ett kvinnoperspektiv. Därför kanske vi borde ha några fina fleeceplagg i kollektionen, en bra klänning och en du kjol, som hållet värmen och är extremt lättskött. Det var mina funderingar igår innan alla somnade.
Vi blir aldrig besvikna på restaurang Zeytinlina. Chefen har hög svansföring. Vi talade ut med honom härom aftonen. Inte undra på att hans mat är bra. Den unge mannen har studerat på restaurangskola i England, jobbat med Michelin kockar och rest runt i Europa och praktiserat. Igår fick han laga vad han själv ville till oss, någonting utanför menyn. Fast förrätten blev från menyn vilken är Bodrums bästa calamari, friterade i tempurasmet. Till huvudrätt fick jag en vacker fiskanrättning med rödbetskräm och Johan fick lammracks marinerade i Bourbum och lönnsirap, verkligen gott. Till efterrätt blev det chokladfondant med glass och färsk frukt. En verkligt fin bemörkelsemiddag.
Idag fyller mitt ståtliga Lejon jämnt. Det är ju underbart att bli äldre och få finnas till, tänk hur det annars skulle vara – ingenting alls. Åldersnoja är inget för mig, varje dag jag vaknar och finns till är ju makalöst. Tänk alla dem, som fick sina liv släckta i förtid…mycket ledsamt. Så sluta genast upp med klagovisor inför åldrandet. Det är vår plikt som vuxna att heja på åldrandet. Idag på födelsedagen kom några kära kamrater på besök med underbar bukett och en liten utsökt tårta, tack Anita och Åke, Anita och Per och professor Pontus! Så omtänksamt och fint av er!!!
Kommentera